Göteborgsposten – 18 mars 1871, sida 1

Vi svenskar, som man så länge behagat lägga till last ett ohejdadt svärmeri sör allt utländskt, börja i sanning bli alltmer och mer pauiot — bah! inga främmande ord! — sonmerlandska. Vi gå hellre med svenska handskar än med franska, ja, hrr Brock, Kaufmann och Möller, det göra vi, Norrköpingseller Halmstads-kläden begagna vi i våra rockar och... och... västar, veritabelt svenskt hastkött spisa vi med god smak som amerikanskt rökadt benfritt kött och sinna till på köpet (N. B. extra kontant!) Legenskaperderi, eom föranleda oss att benämna det sHalmstadlax, och det kan verkligen hända att vi dricka Liljeholmens champagne istället för Heidsieck, Roederer eller Clicquot. Derf re stack det oss också alltför mäktigt i våra kunzliga svenska nåsor, då vi genomläste alla dessa alnslånga, puskande annonser om Kainit och upplöst Peru guano, om Fosforit och fransk gödningsgips, om E-tremaduraoch Sombrerosuperfosfater. Det är sannt, vi hade pudret