Göteborgsposten – 17 mars 1871, sida 2

unga damerna beundrade på det hela taget mr Little, ehuru de hånlogo något litet ät honom derföre att han betraktade miss Carden liksom om hon varit en gudomlighet. Den hemlighet som undgick hennes fars blickar upptäckte sjuttonåriga flickor inom en minut och pratade sakta derom. Efter denna bjudning gjorde Grace ett besök hos mrs Little, och utsigterna för de båda älskande blefvo allt ljusare och ljusare, till dess genom mr Coventry ett moln uppsteg på deras kärleks himmel. Denne gentlemans förhoppningar hade blif it återupplifvade i London. Grace Carden hade derstädes visat sig vid det älskvärdaste lynue i sitt umgänge med honom, och han trodde att frånvaron släckt hennes kärlek till Little samt att hans tur nu vore kommen. Mr Ci ventry misstog sig dock på henne. Han qvarhölls i huf ulstaden af affärer men skref till mr Carden ett bref hvari han formligen anhöll om hans dotters hand. Mr Carden hade under mer än ett år förutsett att en sådan begäran skulle framställas, så att han blef ej öfverraskad och ej heller missbelåten. Han fick brefvet under det han klädde sig till middagen. Naturligtvis ville han ej beröra ett sådant ämne så länge betjenten var inne, men så snart denne gått yttrade han: — Grace, jag har en högst vigtig. sak att tala med dig om. Grace anade genast hvarom det var fråga och rodnade. — Mitt barn, du är min enda glädje, och jag behöf