Göteborgsposten – 16 mars 1871, sida 2

— ——ä — —ä— — — — — — — Iungersdöd är lika olycklig som döden genom förgiftving. Men hvarföre göra en liten fråga till en stor, hvarföre betrakta saken i dess allmännelighet? Jag tror verkligen att ni kan låta mr Little göra upp denna sak med de enskilda arbetarne. Han har satt upp en liten verkstad; han önskar att förlänga lifvet på sex filhuggare. Han säger till dem: Mina penningar äro min egendom och jwg vill gifva er så eller så mycket deref i utbyte mot så eller så mycket arbete plus så eller så mycket sköljning och andra nyheter. Frågan är om hans betalning betäcker det nya arbetet med sköljning ete., lika väl som det gamla? — Mr Grotait, jag betalar det högsta gångbara arbetspriset. — I det fallet tror jag ej föreningarne behöfva lägga sig i saken. Mr Little, jag har några andra skäl att framlägga för min gode vän här, och jag hoppas ötvertyga honom. Vi äro ett litet sällskap som i morgon kommer att dinera på Savagees Hotel, förunna oss nöjet af ert sällskap, vill ni det? Jag torde tilldess ha hunnit rangera denna lilla affär åt er. Little tackade honom, antog bjudningen och lemnade de båda sekreterarne. Då han var borta uttryckte Grotait sin öfvertygelse att allmänna opinionen skulle stå på Littles sida i denna fråga, och att man ej borde röra upp nya strider för det en ung man hyste filantropiska ider som gjorde honom all heder och som aldrig skulle bli antagna af de andra