Göteborgsposten – 15 mars 1871, sida 2

hvad är väl orsaken? Tinhes här icke en pi menniskovänliga grunder bildad allmän pantlåneiprättning, afsedd att räcka den behötvande handen, ej att, i ordots egentliga me ning, suga honom in på benon? Jo visst, men det klagas — och, som vi tro oss veta, ej utan skäl — dels öfver att inrättningen hålles öppen för kort tid dagligen, så att mången efter att ha väntat flera timmar fått gå bort med oförrättadt ärende, och att de lån, som lemnas, allttör mycket understiga pantens verkliga värde, samt dels och slutligen deröfver att inrättningen ligger alltför långt aflägsen från de platser, der fattigdomen företrädesvis uppslagit sina bopålar, såsom Hagorna, Älbostaden, Landala och Masthuggsbergen. Om nu allt detta icke kan bestridas, så blir det dock en annan fråga, om behotvet a allmänhet kan vara så stort, att lånetransaktionen ej kunde uppskjutas till följande dag, vidare om icke i åler botaln ingens ögonblick man kan vara väl belåten med att ej ha fått då mycket och slutligen om ej de individer, som ofta nog uppträda som tredje man vid lånetransaktionerna, qvinnor eller halfvuxna gossar och fickor, ej ha tillräcklig tid öfver under dagens lopp att stå slamrande i gathörn och vid vattentappningsställen eller stryka omkring under bettlande, samt till sist och i all synnerhet: om ej alla dessa aber mot Allmänna Pantlåneinrättningens anlitande framför de enskilda pantlänarne mer än fullkomligt uppvägas af att på det ena stället få betala trå och på de andra tjugo procent, på det ena ha ett ett års, på de andra en månads belåningstid?!!! Framför oss ligger just en dylik venskild? pantsedel. Dokumentet har följande i all sin enkelhet talande uppstälaing : N:o 3,520. Emottagit — — — såsom pant för summa stor — rår — öre rmt och ansvaras för panten i I månad från dato och bör panten igenlösas eller omsättas inom sagde tid, eljest blifver den försåld utan redovisning. Ränta å 20 öre pr rdr i månaden. Göteborg d. — Dec. 1869. Härmed förklarar jag mig nöjd. (Låntagarens namn.) (Långifvarens namn och adress.) Svår bör sannerligen den nöd vara — som skall tvinga en lånebehöfvande att låta pressa sig till en dylik blodig beskattning. I de flosta fall torde dock — må man ursäkta oss, att vi hysa den åsigten — åtskilliga andra ej fullt giltiga skäl ligga till grund derför och då om någonsin torde man ega rättighet att tala om — fattigmans slöseri. På samma gång vi på det lifligaste skulle önska om kommunen på ett eller annat sätt kunde hjelpande härvid inskrida, vilja vi dock lika litet här som vid det förstnämnda fallet blunda för att ofta de som klaga högst äro just de, som ej behöft klaga, endast de velat se sig före, velat begagna sig af fördelar, som stått dem till buds, istället för att blindt, snart sagdt trotsande, rusa i förderfvet. Men vi sluta. Eljest kommer kanske någon och förebrär äfven oss slöseri — med ord ! eee UUUUU