Göteborgsposten – 14 mars 1871, sida 2

Iillständet i Paris. (korresp. till Times). D. 5 Mars. I går anlände till Orltansbangården en äldre man med en rosett i knapphålet, hvilken befriades från det vanliga obehaget at att sjelf bära sina egna ressaker genom bristen på vagnar, i det han hade den lyckan att möta en omnibus. Han steg ur vid nationalgardets stabsqvarter å Place Vendöme och visade sig icke vara någon mindre person än general dAurelles de Paladines, nyutnämnde öfverbefälbatvaren för nationalgardet i Seinedepartementet. General Vinoy var händelsevis der då, och mötet mellan dessa båda gamla vänner jemte den enighet, som råder emellan dem, skall stärka myndigheterna i deras ätgöranden och gifva befolkningen förtröstan i att möta de faror, af hvilka den hotas. En karakteristisk händelse timade i går på Bastilleplatsen. Chefen för en zouavbataljon passerade Julikolonnen och befalldes af denförsamlade folkhopen att salutera för Yrihetens staty. Han vägrade, anfölls, kastades från sin häst och misshandlades; haus kapten skyndade fram för att hjelya honom och möttes af det vanliga ropet af fega stackare och capitulards, hvilket namn nu slösas på linieoffieerarne i allmänhet. Till vederläggning af det första af dessa påståenden kunde han visa på fyra sår, ett knappast läkt, hvilka gåfvo pöbeln tillfälle att under åtlöje plåga honom på just dessa, ännu ömma delar af hans kropp. Denna Julikolonn har lemnat så många förevänningar att vanhelga det frihetsnamn, till hvars ära den uppförts, att det första steget för erhållaude af den trihet, den representerar, synes böra bli att taga bort den. Felket har, aldrig tröttnat vid att anställa dåraktiga demonstrationer tramför densamma, som om den vore en afgudabild. I går kommo några kompanier af 28:de och 61:sta bataljonerna ur nationalgardet med en officer i spetsen, som bar en trekantig inskrift på en krans. I hvarje hörn lästes: Liberte, egalite, solidariter det sista ordet innebärande ej blott fralernite, utan äfven cooperation. Inunder lastes i stora röda bokstäfver orden: La Republique ou la Mort. Det låg någonting så egendomligt i anblicken af denna devis och något så ovanligt allvarsamt i manskapets hållning, att en folkhop snart samlades omkring