Göteborgsposten – 14 mars 1871, sida 1

Matsalen och salongen voro båda belägna på nedra botten och voro mycket rymliga samt skilda ät genom stora flygeldörrar. Dessa voro nu öppna och Honry fann sip mor sittande i matsalen tillsammans med två qvinnor som sydde på gardiner. I matsalen var mattan redan nedlagd. Thebordet var i ordning och erbjöd en anblick af komfort och husmoderlig omtänksamhet midti den omgifrande oordningen. Little såg sig omkring. Hans mor smålog. — Sitt ner, Henry. Gif honom sitt thg, min goda Jael. Henry satte sig och under det Jael lagade hans ths i ordning, vågade han framställa en lindrig förebråelse. — Alltsammans är mycket nätt och vackert, min mor, men jag tycker ej om att se dig arbeta ut dig. — Arbeta ut sig! sade Jael. Det är ju för sin egen räkning hon arbetar. — Mon hvarföre ej låta dem sätta upp gardinerna, hos hvilka du köpte dem. — Emedan de skulle sätta upp dem mycket illa, mycket långsamt och mycket dyrt. Nu ha vi gjort på tre dagar hvad de från boden skulle ha behöft fjorton dagar för att göra. Efter en liten stunds förlopp sade Jael att hon måste gå hem. — Henry skall föra er hem, sade mrs Little. — Nej, jag ken gå ensam... — Det regnar. Han skall föra ex hem i vagnen. — Nej, jag har goda ben.