Göteborgsposten – 14 mars 1871, sida 1

m — —— — — Men du borde ha insett att jag villo ha beskrifning på dem. Funnos der inga damer klädda så som du skulle vilja so din egen mor klädd? — Gode Gud! Nej visst icke! Jag kan ej tänka mig dig höljd i brokiga färger och ditt vackra hufvud vanstäldt af en chignon! — Jag önskar att jag varit med dig på operan. Jag skulle nog ha fått se något som skulie passa mig, yttrade mrs Little med en lätt suck. Henry skulle ej komma hem till middagen denna dag utan stanna i verkstaden tills hans mor skickade bud på honom. Klockan sex kom Jael Dence till honom och sade honom att han skulle följa henne hem till hans mor. — Godt, men huru har ni kommit att gå dit? frågade Henry. — Den dag jag bar bysten till henne bad hon mig komma igen någon gång. Jag gick till henne igår och fann henne så sysselsatt att jag erbjöd mig att få hjelpa henne. Nu skall jag komma hvarje dag — om också blott för en timma — tills alla gardinerna äro uppsatta. — Gardinerna! hvilka gardiner? — Gör inga frågor så får ni ej höra några osanningar. Henry var envis, Jael bad honom ha tålamod, Slutligen hade de hunnit fram till en liten villa halfvägs till Heath Hill. — Nu är ni hemma, sade Jael. Den nya villan såg mycket inbjudande ut, ty gas och eldbrasor voro tända i hvarje rum.