Göteborgsposten – 13 mars 1871, sida 2

ITIIgUTVYIS UPPStäåndna debatten samt Stadlastar 111061 Uv sorgliga omständigheter, som saderneslandet genomgår, och gentemot oväntade protester Napoleon HI:s och hans dynastis afsättning, hvilken den allmänna rösträtten redan uttalat, i det att den förklarar honom ansvarig för Frankrikes ödeläggelse, öfversvämr mande af fienden och sönderstyckning!. (Jönstämmig acklamation. Länge ihållande bifallsrop. Gavini skyndar till talarestolan. Från alla håll: ÅOmröstning! Omröstning! Gavini yttrar några ord, hvilka ej kunna höras under stojet. Protesterna tilltaga Gavini lemnar talarestolen, der Thiers under bifallsrop aflöser honom). Thiers: Mina herrar, jag har föreslagit en politik, grundad på försoning och fred. En hvar förstår den törbehällsamhet, som vi pålägga oss med atseende på det förflutna; men då detta förflutna sjelt framträder inför landet, som helst skulle vilja glömma det, måste vi nedlägga en kraftig protest. Europas furstar säga, såsom jag sjelf hört, att det var Frankrike, som ville ha krig; men det är icke sannt. Det var j (vänd till Conti), som villen ha detta krig (Enstämmiga, starka och länge ihållande bifallsrop) Sanningen reser sig framför eder; det är edert straff. att j ären här tillstädes, för att intyga de förödmjukelser och pröfningar, till hvilka edra fel... (Ev röst: Säg: Edra brott!) ... dömt er. Om nationalförsamlingen ville följa mitt råd, skulle den låta eder ha ordet. Ni vill tala om de tjenster, som kejsardömet gjort Frankrike; jag beder församlingen att höra på eder. Mipa herrar, lätom oss komma ihåg, att vi icke äro deputerade, utan suveräner. För första gången under tjugo år ha valen i Frankrike kunnat fritt försiggå. Om j önsken debatten afslutad, så står det eder fritt att fatta ett beslut härom; om icke, bören j tåligt höra på dem, som vilja rättfärdiga sig, och vi skola då svara eder. (Enstämmiga, länge ihållande bifallsrop. Lonis Blanc begär ordet. Flera röster: Omröstning!) Presidenten meddelar, att han mottagit begäran om, att hemlig omröstning skall företagas angående förslaget om kejsardömets upphörande. Han frågar om förslagsväckarne fasthålla vid sin begäran. (Från alla håll: Nej! Nej! Omröstning genom acclamation!) Presidenten väcker proposition om Targes förslag. Alla de deputerade resa ssig som en man från sina platser under enstämmig hänförelse. Bifallsropen dåna genom salongen. Vid kontrapropopositonen resa sig endast fyra eller fem deputerade. Församlingen utbrister återigen i enstämmiga bifallsrop. hamberger tackar församlingen för de sympatier, som den visat för Elsas och uppmanar den itrigt att icke samtycka till denna provins afträdande. Victor IIug9o: Kejsardömet har två gånger mördat Frankrike, först år 1851 och sedan 1870. Sedan Frankrike i 19 år varit underkastadt den kej serliga regeringens vanära, är det gräsligt att höra. att man här i församlingen vill söka att försvara henne. (Manga röster: Den saken är ju afgjord?). Paribefinner sig nu under de preussiska kanonerna. Det väntar med rätta af sina representanter, som unde: de sista 5 månaderna delat allt med det, att de här i denna församling skola uttala dess vilja. Paris har med sitt försvar förvånat hela verlden och i dessa 5 månader under republiken skördat mer ära än det förlorat under 19 års kejsardöme. Denna stad, stor i ära som Rom, stoisk som Sparta, och som preussarne icke tagit, har gifvit oss ett uppdrag. hvilket skänker den ännu högre glans. Den ha uppdragit åt oss, att motsätta oss fäderneslandets styckande. Paris finner sig i att sjelf lida, men kan icke tåla att säderneslandet styckas. Det har derför gitvit oss i uppdrag, att vi åter skola höja Frankrike i Europas aktning. I detta olycksdigra år, som bragt oss ett koncilium och ett blodbad... (yttringar af misshag och bifall). Man söker att återkalla den götiske påfren till lif igen. (Protester. Man ropar: till saken!) Om denna obevekliga fred kommer till stånd, är det förbi med Europa. Det skall då finnas två nationer, hvilka båda äro fruktansvärda, den ena emedan den segrat, den andra emedan den blifvit ofvervunnen. Af dessa båda natio ner vill den ena ha kejsardömet, eller med andra ord träldom, soldateskens ok, den själsslappande kasernen. disciplin öfverallt och i alla riktningar. Parlamentet skall äfven blifva hållet i tukt, och deputerade kastas i fängelse; kejsaren, som både regerar i kraft af sitt svärd och af Guds nåde, skall vara en blandning af en byzantiusk och en germanisk Cesar. Ordet skall icke mera vara fritt och ljuset mäste vika för mörkret. Den andra nationen vill ha ljus, frihet, republik och den rätt, som icke bestammes från Guds nåde; den vill ha frihet att tala, presstrihet, samvetsfrihet och kunna arbeta på framätskridande i alla riktningar; de undertryckta folken skola samla sig omkring den (bifall), och under det att Tyskland böjer sin panna under den despotiska pickelhufvan, skall Fronkrike sätta det suveräna folkets krona på sitt hutvud. IIsilken af dessa två nationer skall man beklaga? Båda två. Det står Tyskland fritt stt söka sin lycka i erofringen at två provinser. Vi beklaga det, emedan dess folk är böjdt under ett ok, som är ännu mer förnedrande än vårt kejsardöme. Det skall aldrig kunna berömma sig af att ega sina erölringar. Hörde Athen till Turkiet? Egde Östeirike Venedig? Egger Spanien Cuba, Ungland Gibraltar? Hör Warschan till Ryssland? (rörelse). Nej, eröfringen är ett rof, blott ett faktum, och rätten har icke derifrån sitt ursprung. Elsas och Lothringen skola fortfarande vara franska områden, hvad som än sker, och hvad hrankrike angår, skall det icke uppgifva sin rätt och pligt, som består i att behålla Ilsas och Lothringen. I Strasbourg finnas uppresta två statyer, Gutenbergs och Klebers; den ena tillropar oss, att vi icke skola låta civilisationen gå under och den andra icke republiken. Man talar till oss om resignation, man talar om Frankrikes fel och Preussens oskuld! IIvem vågar drista sig att påstå det? Det har segrat, men det kan icke störta Frankrike. För ögonblicket möjligtvis, men för framtiden aldrig! Ingen hand kan Arassadt gripa i det glödande jern, som heter Frankrike. Om Frankrike blefve undertryckt af Preussen, skulle ju forntiden tillintetgöra nutiden och framtiden. Men är det möjligt? Nej, Frankrike skall icke duka under, huru stor Europas feghet än må vara. Man ser öfverallt nedriga afiall, men vårt land skall icke duka under. Man bör framför allt frälsa landets ära. Un förödmjukande fred är emellertid en förskräcklig fred. lvad blir väl följden derat? Hat, icke mot folken, men emot kungarne, hvilka vilja inberga hvad andra sått. Kungarne uppföra vallar kring samvetet. Hvad Frankrike förlorar, skall revolutionen vinna; timman slår snart. Frankrike har nu mer ingen annan tanke än att rekonstituera sig, återvinna sina krafter, samla hela sin styrka, tända en helig vredes låga och uppamma sina barn, som en gång skola blifva män. Det skall bilda en här, som kommer att bestå af hela folket, oupphörligt arbeta, sätta sig in i alla de framåtskridanden, som våra fiender gjort och åter blitva det stora Frankrike, Frankrike från 1792, idtnas och svärdets Frankrike. Och då skall en dag randas, då det reser sig i sin oöfvervinnelighet. Då skall det taga Elsas och Lothringen tillbaka, Rhen och Mainz. (protester). Med hvad rätt protesterar en transk församling mot patriotismen? Jag begär, att man skall visa tolerans mot talarestolen, och jag uppfordrar dem, som motsäga mig, att förklara sig.