Man har skäl att känna sig orolig öfver, huru sakerna skola utveckla sig i Frankrike, och främst i Paris. Vi hafva, skrifver en korresp. från den franska hutvudstaden, i Belleville, Montmartre och de revolutionära qvarteren en armå om minst 100,000 man, med mer än dubbelt detta antal i gevär, med en riklig mängd patroner samt omkring 200 kanoner och mitraljöser. Denna armå har sin ötverbesalhafvare och sina högre officerare och står under befallning af en sjelf-konstituerad regering, som förmenar sig hafva rätt till att uttärda sina egna proklamationor och göra i egen politik. Tryckningen af tyskarnes närvaro 1 staden har något qväft denna rörelse, och det är möjligt, att, så länge som tyska kanoner beherrska Belleville och tyska uniformer kunna urskiljas från dess murar, dess innevånare kunna hålla sig i lugn. Det är äfven möjligt, att de revolutionära afvakta ankomsten af sina representanter från Bordeaux, som de sägas ha lemnat, i det de nedlagt sina mandat inom nationalförsamlingen. Denna handling är ätvenledes betecknande för deras försök att uttöra sin politik genom andra, än konstitutionela medel. Det visar sig nn, att de röda demagogerna, som Paris valde till sina representanter inom nationalförsamlingen och hvilka der motsatt sig antagandet af de tyska fredsvilkoren samt protesterat mot för