Göteborgsposten – 11 mars 1871, sida 1

ed sällskapets ledare i Jönköping och be. son af sig sjelf i Thorsdags hals öfver hufvud tyd it för att göra upp affären. Vi afvakta med pänd väntan lösningen af denna invecklade för åga, som det heter i den högre politiska dig tilen. He Åhman har fått sig en annan konurrent på halsen — Cirkus Salamonsky. Vi vo dock knappast att denne numera bör kunna igilva några allvarliga farhågor. Åtminstone c det en gammal sägen att två gånger å ad brukar ingenting lyckas i Göteborg. För frigt torde publiken kunna räcka till på begge ållen, särdeles som, efter hvad vi tro oss eta, hr Åhman, som en försigtig general egdar och anstår, sparat sina vkraffprojektiler ill sist. Fru Zelma Hedin afslutar med i morgon in s6jour härstädes, Publiken har genom litiga besök och det lifligaste bifall visat Big ätta värde på en konstens stjerna, som efter itt ofördunklad ha glänst på vårt lands första scen, ännu i en period, då andra stjernor slocknat och förbrunnit äfven från vår konstnärliga himmel, förstått att sprida detta milda och klara sken, som både lyser och vägleder, som äfven åt det odetydligaste ger konstens pregel. Gårdagens föreställning var mer än någon föregående egnad att bekräfta detta och så blir utan tvifvel fallet äfven i morgon afton, då den värderade artisten uppträder för sista gången under denna såjour. Innan vi lemna Nya Teatern och hvad dertill hörer, anteckna vi som en af veckans märkligaste händelser, att minan ändtligen exploderat, att teaterbolaget gjort cession och att dermed ett tvisteämne för så många, tillsvidare, blifvit uedlagdt. Huru den trassliga bärfvan till slut skall kunna reda sig är svårt att förutspå. Måtte det dock ske till den dramatiska konstens fromma inom ett samhälle, som, stort och efterdömansvärdt i så många andra afseenden, härutinnan dock lemnat åtskilligt öfrigt att önska. Byggnaden kommer naturligwis att törsäljas å exekutiv auktion och hugade spekulanter lära ingalunda komma att saknas. Nu beror det på, hvilken som blir den märkvärdige mannen, han, han som skall görate! Insamlingen för anskaffande af utsädesspanmål till Frankrike går raskt undan och för samma vackra ändamål är till nästa Onsdag anordnad en konsert å elementarläroverkets festsal. Vid densamma biträda fru Stål och m:ll Andrås samt musikälskarinnor, hrr d:r Stål och Hafgren samt musikälskare, bland hvilka den mest omtyckte af alla — behöfva vi väl säga mer? — samt det ovärderliga Beyerböckska kapellet. Programmet finnes i sin helhet infördt i dagens annonsafdelning och våra läsare kunna sålunda sjelfva afgöra, om här ej tillfälle erbjudes till en ovanligt angenäm musikafton, oafsedt den inre njutning som en god gerning alltid skänker. Slutnumret är en här ej förut offentligt föredragen komposition af Halfdan Kjerulf: Trubadouren, tenorsolo med blandad mansoch fruntimmerskör. Solopartiet sjunges at den ofvan nämnde, nej, onämnde musikälskaren. Den sista soiren för kammarmusik och den sista Beyerböckska orkesterkonserten ha båda under veckan gått af stapeln, båda egnade att hos vår publik väcka hågen för reproduktioner under en kommande säsong. För öfrigt torde böra antecknas: 1:0) att salig Kisamors experimentalfält i lifstiden tått sig en egen organ, som, för såvidt provincialläkaren i distriktet kan vinnas till medarbetare, utan tvifvel med ovanlig, humoristisk kisögdhet skall uppfatta verldshändelserna; 2:0) att de fatala stegarne fortfarande ligga qvar å trappstegen till Gustaf Adolfsstatyen, till främlingars förundran och konstverkets vanprydande samt 3:0) att den som önskar att efter döden få åka rätt elegant och fint, på gungande C:sjedrar och i ett verkligt smakfullt ekipage, kan få denna sin önskan uppfylld, om han eller hon muntligen eller skriftligen, för sörjande arfvingar som sin sista vilja tillkännagifver att ÅUenriquesAderssons nya likvagn skall vid jordsästningen begagnas och 4:o) — nej, har man väl hunnit så långt: tum qvartum non datur! Se här till slut några prof på modern balkonversation upptecknade etter naturen: N:o 1. Damen: Men, min herre, att ni som har en hofcharge, dansar på second... Kavaljeren: Mon Dieu! På en privat bal kan det gå för sig, men på en offentlig ... jamais! N:o 2. Damen: Kors, att ni verkligen dansar! Jag har ej sett er uppe i dansen förut i afton. Kavaljeren: Åh, det kommer sig förmodligen deraf, att jag endast dansar francaiser... Damen: Verkligen? Och hvarföre .. .? Kavaljeren: Jo... jag har sorg. N:o 3. (På en maskeradbal söderut i H—stad). En magnifikt utstyrd zouav, mäktig blott af ett lefvande språk, utom halländska, tilltalar en qvinlig mask. Zouaven (med aplomb): Sprechen Sie deutsch, schönes Mädchen? Damen: Nej, hör på den, bara! Fn fransk zouav, som talar tyska! Åh, det är ypperligt!!! (Zouaven gör sig osynlig med bliatens ha2121