Göteborgsposten – 11 mars 1871, sida 1

SAMI, 50144c4 : 3. 1), som vågar uppträda till hans försvar, se s me er deras lott, som varit kallade att spela en gat å stor roll i verldshistorien! Hvem kan för dit frigt förutsäga huru Frankrikes och familshä ons på Chislehurst öden skola gestalta sig frå nder en ej längre tidrymd än till nästa Mars ! stil nånad;! Det torde ej vara allom bekant, att en ku vensk ädlings öden en gång varit sammantro nutna med en prinsessa af huset Bonaparte, ing n kusin till Napolson III. År 1817 samär nanvigdes nemligen i Rom svenske grefven rac Arvid Posse med prinsessan Christine Eoupiae öfr Bonaparte, dotter at prinsen af Canino, Lucien hå Bonaparte, i hans första gifte med Christine I ve Boyer, ven borgardotter från S:t Maxmin. na Denne grefve Posse var en tid disponent å til Upperuds bruk på Dal. Sommaren 1817 besökte grefven och hans prinscas-gresvinna Svesir rige och vistades en kort tid på Upperud och I fli Billingsfors, hvarefter de återvände till Italien. sä Bmellertid måste inom kort någon fnurra på at tråden ha uppstått mellan de båda makarne, ty de skildes åt, hvarefter f. d. grefvinnan Posse ingick nytt äktenskap med den engelske Lord Dudley Stuart, liberal medlem af Underhuset och särskildt bekant genom sitt intresse för polska flyktingar. Lady Stuart, i förbigående sagdt, äldre halfsyster till Victor Noirs mördare, prins Pierre Napolåon Bonaparte, afled 1847. Iennes förste man, grefve Arvid Posse, säges ha aflidit i Buenos Ayres, Somkring 1830. Men — låtom oss ej gå alltför långt på djupet i bonapartistiskt-kronologiska funderingar! Invecklade förhållanden i fråga om rättighet att föra spiran, att vara förste man eller herre på täppan, kunna nog förekomma på närmare håll. Till exempel beträffande — anordnandet at maskeradbaler! Hr Strakosch var den Columbus, som först framkläckte idn om maskerad-ägget, som för honom i tre repriser blef ett ganska inbringande guldägg. Skedde så regementsförändring, spiran öfver Nya Teatern föll ur hr Strakoschs hand och fattades af hr Åhman. Göteborgarne äro ej nöjda med vanliga spekler bara, de äro ej nöjda ensamt med en gäst sådan som fru Zelma Iledin, råsonnenerade hr Åbman, de vilja absolut också ha maskerader — låtom oss gifva dem en..: på försök! Sagdt och gjordt, och så fingo vi oss en maskeradbal d. 11 Februari detta år, en ganska angenäm till och med, så tyckte de flesta, men ... Men — man ville med visshet veta, att arrangören funnit den mera besvärlig än inbringande, särdeles med afseende på dess inflytande på förutgående och efterföljande spektakel. Ryktet spred sig, det offentliggjordes af en viss pratsjuk kronikör, som aldrig kan tiga med hvad han vet och — vipps, var hr Strakosch framme, som är en ögonblickets man, det lärer ingen kunna bestrida, sattade tillfället i de flygande lockarne och beslöt att realisera en länge. närd ide. Alltså, abonnementslistan ut till en karnevalsfest på Lorensberg, dag och timma tillsvidare obestämda . .. och det gick ... inbjudaren lyckades eröfra ej få namn på sin lista. Men i anordnaren af den första maskeraden gick det icke, en ann är så god som en ann, kan hr Strakosch få folk på en Lorensbergs-maskerad, så måtte väl jag kunna få det på ännu en, jag som disponerar Nya Teaterns salong och Beyerböckska kapellet! Och så annonserades morgon efter morgon, afton efter afton att på uppmaning gifves å Nya Teatern i medio Mars månad den andra och sista stora maskoradbalen. Med kännedom om att Lorensbergsarrangören ej kunde disponera öfver någon orkester och i betraktande af att denne ännu ej begagnat någon annan offentliggörare än det tusentungade Ryktet, en mycket billig, men föga pålitlig annonsör, trodde man måhända fienden vara slagen och segern vunnen. Man misstog sig. Hr Strakosch telegraferade i östan och vestan, i nordan och sunnan efter orkester; om han haft förmåga som han haft vilja, skulle ban nog stufvat in hela kapellet vid Stora Operan i Wien, Berlin eller Petersburg på den lilla musikläktaren å Lorensberg, men, då detta Åaf vissa skäl ej lät sig göra, telegraferade han istället till gubben Lumbye i K penhamn. Denne svarade att han ej kunde komma sjelf, men hade alltid en Sönr att afläta plus ett anständigt kapell. Ionorariet, ehuru billigt i sig sjelt, föll sig dock något för högt. Men hr Strakosch förlorade ej modet. Någonstäi Småland skulle ha förirrat sig ett böhmooeppmrd — — —2 — 2 — orm m m m — — AA — mm miskt kapell, sade man till honom. Ob, ich habe auch meine Beyerböcker, jublade det inom honom, wir missen telegrafiren, aber ... I zuerst missen wir doch annonsiren! Och så begaf det sig att en vacker afton stod att läsa i Handelstidningen hurusom Lördagen d. 18 d:s kl. 8 e. m. En stor Karnevalsoch Maskeradbal skulle arrangeras å Lorensberg, en fest, som skall bli den första i sitt slag. Hr Åhman parerade hugget och gjorde ett lika mördande utfall. AfCwven han annonserade sin Stora MaskeradI bal till — Lördagen d. 18 Mars kl. 8 e. m. soch så står frågan nu. Hvem skall segra i i striden eller kan månne det oerhörda kunna nträfla i Göteborg att tvenne maskeradbaler på en och samma afton skola ge folk? Och hvem har rätt, hr A. eller hr B.? Noga afvägat och opartiskt dömdt: både! Hr Åhman I begick ett fel, som ej i tid bestämde sig för en viss dag och konkurrensen, huru obehag