Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 3

V. Tyskarnes uttåg ur Paris. D. 3 Mars e. m. Besättandet af Paris har efter 48 timmar nyss slutat. Kl. 8 i morse försökte jag att komma in på Place de la Concorde från Rue Rivoli, men päträsfade tvenne linier af franska vaktposter, hvilka ej under någon förevänning medgäfvo inträde på det preussiska området. En tät dimma förhindrade oss från att se mer, än att torget synbarligen var öde. Jag försökte på vid hvarje avenue till Champs Elyses, tills jag slutligen efter en timme lyckades bryta den förhexade linien och kunde genom dimman se Arc de PEtoile, men afven innan vi kunde urskilja konturerna af densamma, nådde den tyska armåens aflägsna hurrarop fram till oss, ett långvarigt, oafbrutet brus, som steg och föll likt hafvets vågor. Det var omöjligt att misstaga sig om, hvad dessa hurrarop betydde. 30,000 tyskar marscherade i triumf under den båge, på hvilken tyska nederlag äro inristade, och skakade den med sina segerrop. En linie tyska dragoner stängde vid ändan af avenyen åter vägen för oss, emedan dessa mångdubblade försigtighetsmått blifvit nödvändiga, för att så mycket som möjligt inskränka den folkhop. som sökte samlas. I detta ögonblick fylldes ändan af Avenue des Champs Elyses och den öppna platsen, nära bågen med trupper, hvilka väntade på att passera igenom den, och en liten men tyst hop samlades omkring. Plötsligt sprutto vi till genom smällen af ett skott, hvilket tycktes komma ifrån tyskarne och förorsakade någon rörelse bland åskädarne. Det hade tydligen aflossats i luften och kunde möjligen gått löst genom en slump, men episoden var icke lugnande. Smäningom uppnådde vi sjelfva bågen och blefvo vittnen till ett skådespel, hvilket ingen tillstädesvarande, han må vara fransman, tysk eller neutral, någonsin skall kunna glömma. Den brutna marken under Bågen hade jemnats och en god väg lagts igenom den, och på denna utryckte nu infanteri, kavalleri och artilleri. Soldaternas ansigten strålade af en hänförelse, som är omöjlig att beskrifva. För denna yppersta stund hade de lidit och blödt, men nu var det slut på krigets fasor och mödor. Deras ansigten vändes slutligen mot det stora fäderneslandet, och deras första steg hemåt hade gjorts till ett tecken och bevis af seger och triumf. Alltsom spetsen af hvarje bataljon kom under bågen höllo de beridna officerare som ledde den, stilla för ett ögonblick, kastade en blick upp på raden af de otvanför inristade segrarne och en tillbaka på sitt folk, svängde sina kaskar öfver hufvudet och gaf tecknet till ett dånande hurra. Inom en sekund var hvarje kask i luften; hästarne stegrade sig och ryggade tillbaka, skrämda af det plötsliga dånet; deras ryttare svängde ännu med högt flammande kinder och eldiga ögon sina kaskar, under det manskapet med full hals gåfvo luft åt sina segerrop. Der voro icke mer än 3 eller 400 fransmän tillstädes, och dessa tillhörde alla de lägsta klasserna. Presist kl. 10 var tåget slut. Det sista hurraropet hade ljudit, den sista kasken hade svängts: kavalleripiketerna började sluta sig tillsammans som eftertrupp, då en med en häst förspänd vagn, hvari sutto trenne tyska officerare i uniform, kommo från en sidoalle; inom ett ögonblick började pöbeln att tränga in på dem och törsöka att skrämma deras häst, liksom för att stänga vägen för dem, i det den hvisslade, hojtade och kastade smuts på dem. Officerarne höllo sig lugna och vinkade ät dragonerna att komma till dem; snart voro de i säkerhet, men om de dröjt i fem minuter, skulle de helt säkert blifvit mördade. Uppmuntrade häraf och af den omstandigheten, att den siste dragonen vändt den ryggen, rusade pöbeln fram genom bågen, hvisslande, tjutande och trängande in på de attågande piketerna. Ett halft dussin dragoner, kastade då om sina hästar, och inom ett ögonblick flyktade la canaille åt alla håll. En fransk officer i full uniform red fram nära efter de aftågande tyskarne och gjorde folket föreställningar. Dessa hade likväl ingen verkan, ty officerare stå nu icke högt i gunst hos pariserbefolkningen, och de lyckades utmana en dragon att rida mot dem, i det de likväl förmådde att genom en hastig flykt rädda sig från skada, men derpå vände de åter igen, för att vara otidiga på henom, då han red tillbaka till sina kamrater. Slutligen visade sig ett halft kompani gensdarmer, hvilka syntes djupt nedslagna öfver den pligt de måste uppfylla. De höllo ryggen fri för de attägande tyskarne från les gamins, och innan klockan slog 11, var ej mera någon tysk soldat qvar inom Paris befästningar. Kl. 12 hade Le quartier prussien återtagit sitt vanliga utseende, utom det att träden i Champs Elystes nära marken fått barken afgnagd på flera ställen af hästarne, men ingen skada har, såvidt jag vet, tillfogats hvarken offentlig eller enskild egendom. Butikerna vid boulevarderna börja nu att snabbt öppnas, stolarne stå återigen utanför kafkerna och personer sitta redan på dem och samtala om det utomordentliga kapitel, som nu bifogats till Frankrikes historia och särskilt till denna; vackra stads roman, hvilken tyckes skola plikta för sin skönhet genom de hvälfningar, den har att utstå. Talrika tecken antyda, att nya pröfningar förestå oss. Krigsministern har emellertid telegraferat till öfverbefälhafvaren, att han skall skicka trupper från Bordeaux, för att förekomma de hotande oroligheterna. Folket är ytterst upphetsadt och roar sig med att antasta främlingar oeh qvinnor. Afsändandet af inemot 100,000 mobilgardister skall bli en betydande lättnad. De ha demoraliserats genom fem månaders samvaro med dan sämsta delen af nariserbefolkningen. och