Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XV. (Forts. fr. n:o 56.) Rörande det begärda anslaget, 1,520,000 rdr, till fästningsarbetena vid Karlsborg, med hvilken summa afses att kunna uppfylla första vilkoret för fästningens användbarhet, det nemligen att göra den till en stark förrådsfästning, uppstod en temligen animerad diskussion, enär hr Mankell väl icke hade något emot sjelfva anslaget, men desto mera deremot att fästningen icke blef förändrad till en repli-punkt för armen, på sätt han i sin motion föreslagit; men häremot invände grefve Posse ganska praktiskt, att han alldeles icke kunde fatta hvarföre en förrådsfästning icke äfven kunde bli en repli-punkt, och visade för öfrigt att med de af hr Mankell uppgjorda förslagen till Karlsborgs förändring icke afsågs besparing utan större utgifter, och beträffande hr Mankells påstående att utrymmet vid Karlsborg vore för trångt ifall den svenska armen dit skulle nödgas retirera, så upplyste grefve P. att arealen utgjorde 88 tunnland och antog således att om än armen vore aldrig så vältödd och frodig, så skulle utrymmet der nog räcka till ändå. — Ett af hr Mankell särskildt formuleradt förslag till beslut förkastades, och hvad regeringen begärt samt af utskottet förordats blef ock kammarens beslut, utan votering. Den lifligaste striden uppstod då frågan om anslag för befästningarne vid Karlskrona företogs. Frågan gällde också 3,750,000 rdr, och den åsigten hade så flitigt bearbetats att det var värdt göra något för Karlskronas befästande. Vid föredragningen af de föregående punkterna var hr Mankell den förste som begärde ordet, så vidt utskottets sramställningar icke öfverensstämde med hans åsigter; men då anslaget till Karlskrona föredrogs nöjde sig hr Mankell att blifva den fjerde talaren i ordningen. Talaren n:r 1, hr Adlersparre, hade iakttagit den försigtigheten att skriftligen motivera sitt alstyrkande af bifall för närvarande till berörda anslag; men icke ens detta försigtighetsmått befriade hr A. från ett stort obehag. Hans afstyrkande hade bland annat grundats derpå, att regeringens beräkningar i afseende på befästningarnes kostnad icke skulle vara fullt riktiga, hvilket töranledde grefve Posse att uttala sin förundran deröfver att en man i hr Adlersparres ställning, såsom chef för sjöförvaltningen, kunnat framkomma med ett dylikt påstående, och då genom detta frågan om anslaget blef än mera invecklad samt möjligen komme att förändra grefve Posses ställning till densamma, så begärde han att krigsministern ville meddela de erforderliga upplysningarne. Statsrådet Abelin begärde genast ordet. Han ingick i en fullständig utredning af de vigtiga skäl som talade för Karlskronas förseende med så starka befästningar som möjligt och vederlade enkelt och klart de af några föregående talare gjorda påståenden om gagnlösheten af att befästa Karlskrona. Utan att ens vidröra hr Adlersparres namn, ådagalade statsrådet Abelin fullständigt att de uppgjorda beräkningarne voro tillförlitliga och hänvisade till de handlingar på hvilka de grundats. — Derefter fick grefve Posse återigen ordet, förklarande att genom de meddelanden