Göteborgsposten – 9 mars 1871, sida 1

hade det legat något sådant deri, skulle det ej ha undgått en så skarpsynt och svartsjuk blick som hennes. Men nej, det klara ögat, den lugna tonen, som likväl då och då darrade något, kunde ej gifva näring åt några dylika misstankar. — Jag skänker er den kärlek och vördnad ni så väl förtjenar, snde Grace, och jag tackar Gud som någon gång låter så ädla karakterer som er träda i dagen. Hon omfamnade henne derefter och kysste herno flera gånger. Hon ville ej låta henne återvända till Cuirnhope. Henry erinrade sig balen och beslöt att gå och ställa sig på vägen för att om möjligt få se en skymt af henne, Han sade sin mor att han ej skulle komma hem till supåen och för att döda tiden innan balen började gick han på teatern; derifrån begaf han sig klockan tio till Woodbine Villa och befann sig snart i en brokig grupp. Min, qvinnor och barn voro der för att se sällskapet anlända. Henry skilde sig från de öfriga och ställde sig emot en lyktpåle samt såg upp mot salongsfönstren efter Grace. Little såg en hel mängd damer, men ej den han sökte. Efter en kort stund öppnades ett sängkammarfönster och Jael Dence blickade ut. Hon hade hjelpt till vid miss Cardens toilett och hade sedermera på hennes begäran ställt rummet i ordning för mottagande af några få mera intima vänner till den unga damen. Bedan detta var gjordt, porade hon fönstret och Henry Little fick se henne, (Forts.)