Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 1

— Nåväl? sade hon ifrigt. — Nåväl, skulle ni kunna tro något sådant? han vigrar. IIan vägrar att byta om yrke och vänta lifvet ur en annan för att komma till förmögenhet. — Oh, doktor Amboyne! Och ni var ändock der för att råda honom! — Jag vågade ej råda honom. Det kunde sägas så mycket både för och emot. Doktorn gick till Raby med brefvet; mon i det han gick hörde han Grace säga i mycket låg ton: — Ah! ni tänkte ej det minsta på mig. Littles bref hade följande lydelse: Sir! Jag tackar er för ert förslag och hvad första delen af detsamma angår, går jag obetingadt in derpå och skulle med glädje se min mor och er goda vänner igen. Men hvad mitt lefnadsyrke beträffar, så har jag valt detsamma och tänker bibehålla det. Jag hoppas snart kunna bli arbetsgifvare i stället för arbetare och skall försöka uppföra mig som en gentleman, så att ni ej behöfver rodna för mig. Jag skulle rodna för mig sjelf om jag upphörde att arbeta och lefva oberoende för att i stället lugnt invänta en annan persons död för att komma till förmögenhet; det är i mitt tycke sämre än det sämsta yrke i Hillsborough. Detta bref är ej så artigt skrifvet som jag skulle önska; men jag är en rättfram man och hoppas ni derföre ursäktar mitt enkla skrifsätt. Jag är ej otacksam för ert anbud, ehuru jag ej kan antaga dot. Vördnadsfullast Uerry Little.