Göteborgsposten – 7 mars 1871, sida 1

— —s— — — Niss Carden och jag ha kommit öfverens om att det ej var något vanhelgande. Hvad är det som ligger i denna bänk? En messingsplåt! Just den plåten, hvars inskription vi aldrig kunnat dechiffrera. Han har sannerligen tolkat den och renoverat den! — Ja, det har han verkligen. Låt mig läsa hvad der står: Edith Little, dotter af Robert Raby och hans hustru Leah Dence. Här ha vi ju en messlliance! Huru! har en medlem af don ädla Rabyska familjen ingått förening med Dences? — Så tycks det. En yngre son. — och en Raby gifte sig med en Little för trehundra år sedan? — Hvad skada då att ej denna messingsplåt blef dechiffrerad för tretio år sedan. Men låtom oss ej tänka på den saken. Allt hvad jag begär är sen rättvisa åt min skyddsling. Är han ej en märkvärdig man? Om dagarne skulpterar han och sysselsätter sig med utförandet af en filantropisk plan (som jag ämnar meddela er redan denna dag tillika med den unge mannens rapport); om nätterna smider han verktyg som ingen i hela Hillsborough kan göra efter; i ena ögonblicket räddar han lifvet på ett par personer, i ett annat strider han som ett lejon, en mot fyra; på sina lediga stunder dechiffrerar han inskriptioner, som betydligt öka hans onkels genealogiska kunskap. — Ni kan tillägga, sade Raby, att han icke destomindre har tid öfrig att korrespondera med sina vänner. Här är ett bref adresseradt till mise Carden. — Ett bref till mig! sade Grace i svag ton,