Göteborgsposten – 4 mars 1871, sida 2

FIn IIUCI III) ÖRÖÖ GG BI 1191 vÅJAURnA91117 1— stigit upp igår, för att emotta a Thiers. Mer än en gärg måste samtalet afbrytas på grund af de båda politiska mäns trötthet, hvilka bråkade sina hjernor med siffrornas uppsjö och med de brännande gränsfrågorna. Man måste också flera gånger vända sig till konung Wilhelm rörande punkter, som afsågo estergisterna och om hvilka rikskansleren icke vågade ensam besluta. Hr Thiers återkom törst kl. 9 till Paris för att dinera och emottog derefter medlemmarne af nationalförsamlingens kommission. Kl. 6 i morse satt han åter vid arbetsbordet och har sedan i dag måst återvända till Versailles. Det kan kallas att bära sina år med heder. Alla dessa avsträngningar ha dock anpripit honom och han berättas vara mycket nedböjd. Det af Thiers utsedda sändebudet i London, hertig Albert af Broglie, har redan afrest dit och skall der genast efter utvexlandet af rat: sikationerna af fredstraktaten deltaga i konferensen ang. Svarta Hafsfrågan. Broglie är son till den berömde statsmannen af samma namn. Född 1821, utnämndes han år 1862 till medlem af franska akademien och harvarit en flitig medarbetare i Correspondant! och Revus des deux Mondesl; han är en itr g torläktare af den ka solska kyrkan, ehuru i politiken liberalt konstitutionel. och män af den politiska nyansen hade som bekant en skarp tand mot kejsardömet. IIan anses af sina vänner för ett orakel; de smlades förr i hr Journus salonger och ha nu en stor sali Rue Rolland, Salle Laurendeau, för sina partisammankomster. Etienne Arago befinner sig i Italien, der han skall söka att af regeringen uttå den krigsmateriel, som fransmännen qvarlemnade i Rom, då de utrymde Kyrkostaten. Såsom vi förut anfört, tillsatte nationalförsamlingen i Bordeaux en särskild kommission, hvilken skulle stå vid fredsunderhandlarnes sida och utgöra en föreningslänk mellan dem och församlingen. Det torde vara af ett visst intresse att erfara något om dessa män, hvilkas namn skola hädanefter sättas i förbindelse med det mest förödande fredsfördrag, som Frankrike rågonsin ingått: Benoist dAzy, nationalförsamlingens ålderspresident, är en strärg legitimist af 80 års ålder. Tisserand de Bort är orleanist och broschyrförsattare. De Meåerode är en yngre broder till kardinalen, nära förbunden med flera förnäma tyska familjer — Kocbeforts tidning Mot dOrdre säger, att han duar Bismarck. Pierrot Desialligny är måg till förre presidenten för lagstiftande kåren, Schneider från Creuzot, och är sjelf en rik jernsabrikant. Lefranc, en republikan, har förut varit depnterad. Lesperut är eller var bonapartist och medlem af lagstiftande kåren, men gick öfver till oppositionen, då handelsfördraget med England diskuterades; han är äfven intressent i jernverk. 8:t Mar, Girardin, Barthelemy S:t IIilaire och general dAurelle des Paladines äro alla väl kända. Ia Ronciere le Noury och Saisset äro amiraler, den senare en man af framskridna republikanska åsigter. PougerQuertier är en hätt g protektionist och tvistade på grund af handelstordraget med kejsardömet, hvilket han för öfrigt understödde. Vitet är akademiker och Battre en konstitutionel lagstiftare af anseende. Af dessa har Barthelemy S:t IIilaire hufvu ssakligen anlitats af Thiers. Den bekante publicisten Emile de Girardin säges med vilja afträda från den politiska skådebanan. Ilan ämnar nemligen utvandra till Amerika och slå sig ned derstädes. Tvenne af de röd röda i Frankrike, melborgaren Rochefort och medborgaren Mill ere, ha råkat i lufven på hvarandra. Rochefort törebrär den senare att hafva bemäktigat sig de subskriptionsmedel, som deponerats i den tordna Marseljäsens kassa, och hotar i sitt nya blad med: j ett ord mera, eller jag omtalar allt! Derpi svarar Millicre: Må han tiga eller tala, allt skall likväl sägas om mig och min bakdantare. Jag söker ej att roa publicum med apsprång eller locka den genom lindansarkonststycken, man skall icke få se mig genom qvickheter kränka det sörjande fäderneslandets smärta, också skulle jag rodna, om jag någonsin tillgrep förtalets giltiga bett; men för min egen ära och demokratiens bästa skall jag säga hela sanningen och framlägga bevis. Tålamod, det skall ej låta vänta på sig länge. Och sådana herrar kunna spela en roll i Frankrike! I Bordeaux har börjats utgifvandet at en ny tidning med det betecknande namnet Elsas och Lothringen, hvilken säljes mycket. Jadet uppträder emot de båda provinsernas alträdande, och flera deputerade befinna sig i dess redaktion. Kaempfen, förut medarbetare i Temps, har af inrikesministern Picard utsetts till hufvudredakiör för Journal Osicicl. Staden Plombiöres har uppbränts och förstörts af fienden. Det gamla, prakttulla klostret Remiremont har grusats. Det biskopliga palatset i Le Mans har med allt, hvad det inneslöt, blifvit lågornas rof; det hade ett stort bibliotek. Preussarne voro der inqY.:4o och tillskritvas olyckan. I Paris har bildats en antipreussisk förening. Ätven Derbyklubben har nu beslutat, att den preussiska nationaliteten skall vara ur densamma ute-luten. At alla födoämnen har artikeln sill spe— 1 AIAOn