Göteborgsposten – 4 mars 1871, sida 2

Från Utlandet. I går middag återväntades till Bordeaux från Versailles öfverbringaren af franska nationalförsamlingens protokoll öfver omröstningen angående de af kejsar Wilhelm d. 2 d:s ratificerade fredsvilkoren, och skulle man derester genast skrida till ratificeriogen af fredspreliminärerna i Versailles. Utrikesministern Ju: les Favre har sökt genomdrifva de tyska truppernas uttåg ur Paris, hvilket väntades skola börjas redan i går eller i dag. De ha sitt högqvarter på Elyseiska fälten. Det franska inrikesministeriet under Picard har aflyttat från Bordeaux till Paris, dit regeringen i allmänhet tros komma att redan om några dagar förläggas. Vid elutet af den session i Onsdags, under hvilken nationalförsamlingen antog fredsvilkoren, protesterade Keller, i eget och öfriga deputerades tör Elsas samt departementen Meuse och Moselle namn, mot dessa landsdelars aft ädande och förklarade, att de ville lemna sina platser inom nationaltörsamlingen, emedan de icke kunde der representera ett till fienden afträdt land. Bland dessa deputerade är som bekant ätven Gambetta, hvilken på detta sätt tvår sina händer för framtiden. De röda tillämna i allmänhet en storartad protest, troende sig sålunda skola i en framtid, då den direkta svedan och värkenupphört samt saknaden af de afmwädda industriidkande provinserna och tungan af skatterna till de 5 miliarderna gifva sig ull känna, kunna åter tillrycka sig folkmeningen, hvilken vändt dem ryggen på grund af deras i mänga hänseenden oförsvarliga valadministration ef ter dagen vid SeÅdan. Deras politik skall blott ha en tanke, en nerv, ett mål: hämnd. Beklagligen ba tyskarne sjellva gifvit dem medel i händerna genom sin hänsynslösa framsart i det bekrigade landet och nu senast go nom det dåraktiga intäget i Paris, i afseende på hvilket en af Frankrikes hossammaste och anseddaste republikanska tidningar Gironde yttrar: Detta intåg var önskligt, ty det skall bidraga till att göra hatet ännu mera glödande och till att förbereda den oundvikliga hämnden. Det är i sanning förvånande, att parisarne kunnat förmås att hålla sig lugna under den tyska ocenpationen, fastän det inga unda saknats upphetsningar. Så funnos d. 23 Februari plakater uppklistrade öfverallt i Paris, genom hvilka en kapten Brette vid nat onalgardet i Belleville uppmanade ude 150.000 nationalgardisterna i bulvudstaden att sätta sig till motvärn, om pren-sarne skulle rycka dit in. Den tyske Nebukadnesar?, hette det i detta upprop, vill paradera för våra hustrur och döttrar. Skola vi fördraga denna skymf? Skall Paris, som i fem månader endast väntade på tillfälle att så visa sina söners tapperhet, icke begagna detta ögonblick, för att dö med mod och begrafva sig under sina rumer. Medborgare! vi ba vapen och vi ha patroner; hvem skulle djerfvas att taga dem itrån oss? De, som forsökte det, skulle ögonbickl gen få våra kulor i bröstet. Gantemot dessa upphetsningar ha regeringers män, understödde af en stor del at pressen, å sin sida itrigt bemödat sig att atråda parisarne från excesser, hvilka måste bli af sörtärande följder. Särskildt ha de förlagt en stark truppmassa i förstäderna Belleville och La Villette, för att förekomma oroligheter derstådes. Thiers har utfärdat en proklamation, hvari uttalas de betydelsefulla orden: -Vapenstillertåndet måste köpas med ett tillsälligt besättande af en del af Paris. Om konventionen brytes, skall hela Paris bli besatt, och krigets forödelser skola utsträckas ända till Pyrenerna. Vi bedja eder derför ifrigt om ordnivgens upprätthällande. Dessa bemödanden ha, som bekant. verkat, ty de tyska truppernas intåg åsågs af en ofantlig menniskomassa, som förhöll sig alldeles lugn och stilla. I rvågon mån härtill bar äfven bidragit den internationala arbetareföreningen, hvilken i ett upprop till arbetarne manat dem at under den preuss.ska occupationen vara lugna. Allmänt amfaladg dan anetränmanda ifver