Göteborgsposten – 4 mars 1871, sida 1

rar ... men tyst, jag ska verkligen be om e en sak... — Åu, så roligt, hvad då, hvad då? — Jo, lite tvättvatten. En smula bedragen i sin väntan, men ändå själa-glad ötver att gästen ville hålla till godo med något af hvad huset förmådde, hastade värden att införa honom i ett prydligt gästrum, försedt med mahognymöbler, mattor, draperier, toilette, krona i taket, kort sagdt, så komfortabelt som hos den förmögnaste ståndsperson i stad eller på land. Värden hällde sjelf vatten i tvättfatet af finaste poslin med guldkanter och stod färdig att uppvakta med en bländande ren, superfin handduk. Gästen tvättade sig grundligt och grep efter handduken, då hans artige värd till hans stora törvåning, under ett oupphörligt bugande framstammade: Ack .. ack... ursäkta ... men... men... går det inte an att tvätta sig en gång till!