Göteborgsposten – 4 mars 1871, sida 1

to ej sell ell spar, atminston2 pe Å den, hvadan byggnaden gerna saklöst kunat stå qvar. Båst var det emellertid som et skedde, ty hade Cirkusen fått stå qvar så ade måbända vår allmänhets sympatier blifit totalt vända från dramatiken till den hipologiska virtuositeten. Systrarne Aurora och Amelie, de båda usskygga unga menniskorna, torde ej vara ideles så farliga konkurrenter i trots af de as oförlikneliga hvita hudfärg och obeskritga skönhet och äfven om de skulle framalla också Göteborgs förnämsta läkareseundran. Stackars barn, det är, utan raljeri agdt, utan tvifvel en föga afundsvärd lott tt hvarje dag från kl. 2 till 10 e. m. föreisas till on bildad publiks bedömandeoch et torde alls icke böra väcka någon förunran att de vid så ung ålder redan ha ett allvarsamt utseende. Vi ha baft nöjet emottaga nedanstående krifvelse, hvilken vi desto hellre meddela, om vi äro fullkomligt öfvertygade om, att de ulda brefskrifvarinnorna, förutsatt att de vilja söra sig litet besvär, utveckla en smula tälanod, pröfva, granska och blott tro sina egna igon och öron, framför allt ej döma alla etter såjra, ej skola behöfva att anse sitt ideal yupphinneligt, tvärtom — n. b. om vi undanaga det första nog stränga vilkoret om handryckningen! — Här är skritvelsen: — G. den 1 Mars 1871. Herr Krönikeskrifvare! Ni har med synnerligt nöjet, på begäran af en personlighet, hvars små pretentioner på en qvinnas egenskaper väckt vår beunuran, uti Ider veckokrönika för d. 4 Februari infört en friareannons, hvilken Ni anser lika qvick som i gisslandet af vissa vår tids svagheter sann-. Detta, min herre, må nu vara en sanning och vi vilja icke heller förneka att det svaga könet har sina stora fel, men Ni starke, ridderlige männer tillåten ett par svaga flickor, hvilkas egande varit föremål för ej så få männers spekulationer, att inbjuda Eder samt och synnerligen, hvilka besitta nedan uppräknade egenskaper, att tafla om deras ej alldeles tomma händer. Se här våra pretentioner! — Kan Ni ge oss upplysning hvar vi skola finna vårt ideal, så åtaga vi oss, att för eder presentera ett väsende liknande Edert! Den man vi önska till ledsagare genom lifvet skall först och främst med handen på hjertat kunna bedyra det han aldrig tryckt en annan qvinnas hand, aldrig gjutit smickrets gift i ett oskyldigt hjerta; han skall kunna samtala med en qvinnå d. v. s. han skall ej röra sig med tomma innehållslösa ord och fraser låvade af om än aldrig så goda författare. utan tonfall och röst skola gitva tillkänna att han talar hvad -känsla och öfvertygelse? honom bjuda; han behöfver ingalunda vara vacker, (afsky brändt hår och svärtade polisonger) han bör se manlig och frisk ut, ej knuten i växten — snarare en Mars än en Apollo; ban skall arbeta med lust och mod — aldrig nedtryckas af motgången, aldrig förhäfva sig i medgången; han skall unna både sig sjelf och sin hustru ett rent oskyldigt nöje, han behöfver ej vara gpelman, men skall kunna uppfatta det sköna i musiken ; han får mycke gerna dricka sitt lilla glas ja t. o. m. dra sin lilla spader, men aldrig får han bli öfverlastad, ej passionerad för Rachel och Pallas; han skall vara herre i sitt hus d. v. s. han skall icke låta qvinnans viljablifva den rådande då han sjelf vet det som bättre är, men han skall icke vara en despotisk herre, hvilken icke någon gäng kan medgifva att äfven andra hafva rätt; — han skall triftvas i sitt hem, vara nöjd med en qvinnas (ueml. sin hustrus) kärlek och ömhetsbetygelser, ingen svartsjuka får råda, han får icke vara någon förnekare af en Gud, ty han är då dum och enfaldig. Vi vilja med honom gerna dela en af honom törvarfvad men ingen ärfd förmögenhet. Nog finnas ännu flera egenskaper, hvilka vi önska att var tillkommande man skulle ega, men vi fästa oss ej vid småsaker, (klädsel och dylikt) utan skulle vi känna oss öfverlyckliga om några unga män med de egenskaper vi uppräknat stod att finna, och vi skulle då uppbjuda all vår förmåga för att göra dem så lyckliga som de förtjena — Ni finner, min herre, att våra pretentioner, jemförda med Edra, äro mycket små, men anspråkslöshet pryder ju qvinnan och för öfrigt, vi erkänna det gerna, vilja vi hafva vårt ideal sådant att vi möjligen någon gång kunna si na detsammal! Elin och Esthe. I förbigående sagdt, och noga räknadt, icke kunna vi just finna pretentionerna så förfasligt anspråkslösa, som skön Elin och ung Esther vilja låta påskina — vi mena hvad de yttre egenskaperna angå, ty invärtes äro vi, skapelsens herrar, särdeles hyggliga, nästan allesammans, om, som sagdt, man endast gör sig besvär — att undersöka. Eo annan skrifvelse, som vi, att döma af stilen i konceptet och stafningen, frestas antaga härstamma från en slägting på qvinnolinien till någon af ortens riksdagsmän, vilja vi ej heller undanhålla våra läsare. — Hall derföre till godo: Frågas om ej de mesta (!) prenumerenter på Göteborgs-Posten skulle tycka bättre om att sjelfva få bedöma de olika riksdagsmännens åsigter utan att referenten (7) försökte så mycket som möjligt gitva den färg åt deras yttrande och tänkesätt som referenten för tillfället finner för godt. Att redaktionen har sina egna åsigter är alldeles på sin plats, men skulle också en del af tidningen vara upplåten för en samvetsgrann och opartisk berättelse at hvad som pågår vid riksdagen så att hvarken regeringen, riksdagsmännen eller allmänheten må blifva vilseledda och detta isynnerhet vid beslutandet af så särdeles vigtiga ärenden som vid nuvarande riksdag pågå. Så tycker åtminstånde en til ett mt ril ke dö k( ni ge EES Prenumerent. För vår del hysa vi alltför stor aktning för både regeringen, riksdagsmännen och allmänheten, för att tro dem kunna vilseledas af äfven den fifigaste referent, når det är frågan om beslutandet af vigtiga ärenden, då väl teona åsigter om någonsin äro på sin plats. Så tycka vi åtminstånde. I en närbelägen landsbygd, bekant för sina stora industriella anläggningar, sina rikedomar, sin gästfrihet och sina komfortabla bondehus, tilldrog sig för någon tid sedan följande sanna händelse: En ung affärsresande anlände för första gången till en dylik landtfabrikant. Redan på trappan till det prydliga