Göteborgsposten – 3 mars 1871, sida 2

— — — Huru! sade Raby, vill ni gifta honom med en arrendators dotter? — Nej, jag låter honom gifta sig med hvem han vill; men då jag såg honom och hans skötereka tillsammans, föll det mig in alt mellan två sådana vackra varelser af samma ålder det ömma förhällandet mellan patient och sköterska, sanktioneradt, efter hvad jag hört, af en välvillig onkel — — IIar man hört en sådan oförskämdhet! afbröt mr Baby. — ej skulle stanna dervid, fortfor doktorn. Eler hvad tror ni, miss Carden! — Jag skalt säga er något om ni vid er heder lofvar att aldrig upprepa hvad jag säger, svarade Grace i det hon saktade sina steg så att hon kom nagot efter mr Raby. Doktorn lofvade det. — Hör då, hviskade hon i hans öra, all jag hatar er ! Hon skyndade deretter framåt och tog rar Rays arm, skarlakansröd i ansigtet. Doktor Amboyne sökte genast sälta sig sjelf i den unga damens ställe och derigenom utfundera sakens sammanhang. Hans läppar drogo sig snart till ett slugt små eendo. Ä De intradde i kyrkan och gingo rakt fram till smedjan. Raby stod med korslagda armar och betraktade de olikartade spåren till det vanhelgande som egt rum i denna åt andakten invigda byggnad. Amboyne intresserade sig mera för spåren till striden. — Ahl sade han, der är den plats hvarest hon kar stade de glödgade kolen i deras ansigten — han har talåt