Göteborgsposten – 3 mars 1871, sida 1

derefter. måtte låta utarbeta ett befästningssystem 1 antydda riktningen. pe — Göteborg d. 3 Mars 1871. Om en man ur Andra kammarens djupa leder skulle såsom sin :upptaga och återguva den fråga, som länge ovätvat på en viss pressfraktions läppar: hvilken nytta har val vårt land haft at sina utgifter tör försvarsverket under femtioårig fredr? så skulle detta ej i någon betydligare mån väcka vår förundran. Men när statsutskottets mångårige ordförande, den lycklige ordnaren af provinsen Skånes immobiliarkredit, statsmannen och finansieren gretve Arvid Posse ses instämma i samma underfulla klagolåt, då ärj detta förhållande egnad att ingitva häpnad, för att begagna det älsklingsuttryck hvarmed åtskilliga kammarledamöter skildrade sitt intryck at regeringens statsverksproposition. Vår semtioäriga fred har varit en väpnad sred, yttrade nyligen hr grefven; under 23 år ha vi på landtoch sjöforsvaret tillsamman användt 296 mill.; en stor misshushållning har således egt rum med statsmedel i denna riktning, och han kände sig förlagen vid att gifva svar på den frågan, hvad vi hafva sörvärsvat med dessa stora uppoltringar. Gretve Posse får troligen också länge söka etter ett tillfredsställande svar, så vidt han önskar att dessa millioner skule hatva visat sin verkan i ett direkt förvärf, en tillväxt i förmögenhetsdelar för landets besokknmg. Utan tvilvel ha nämnde utgister ölvat mindre inflytande på våxtligheten hos nans och det ötriga landtmannaparuets rotsådder och sädesskördar än hvad en skeppslast guano eller sur fostorsur kalk sörmatt. Det kan ej uppvisas att en enda tunna i vår hafreexport leder sitt upphof från anslagen till 4:de och 5:te hufvudutlarne, och tvekan kan ullochmed uppstå, huruv.da ens vår nauonella branvinsmdustri derigenom blilvit så synnerligen uppmuntrad. Men det gives andra vardon an de immateriella, och ätven de materiella vilkoren for ett 1o:ks vålbefinnande kunna betordras ej blott omedelbart, utan ock medelbart. Vi vilja genom ett exempel söka göra vår mening begriplig. Vid Öskersjöus strand eger den talare, hvars foreurag vi här taga oss friheten kriticera, ett rätt praktigt palats äv big uppfordt, coW den oydevouskRa arxivekwrens lila mästerverk. Utan tvifvel har grefve Posse, såsom en sörstandig man, det samma assureradt och då värdet at detsamma med tilihborande ekonomibygguader säkerligen är rätt betydigt, kan man ej antaga att hans brandlörsäkringsalgitter uudersuga 2 å 300 rdr ärligen. På 23 år gör detta, utan att man behöiver räkna ränta på ränta, ungetär 7000 rdr. IIvad skulle nu den ädle gietven såga, om han hörde någon tornumstig sockneman yttra: hvilken misshusvällare ar icke den grelve P.? Under flere och tjugo år har ej nägon vådeld inträssat, och hkval har han vidtagit permanenta anstalter för att trygga sig mot de förluster en sådan skulle törorsaka honom. Hvad har han väl förvärfvat på dessa sina utgifter? Ej annoriunda beskaffade förefalla oss de anmärkningar vara, hvilka hr greven sjelf riktat mot de omkostnader, vårt tådernesland under framfarna tider haft för sitt törsvarsverk. Armens och flottans fredsbudget är tydligtvis att betrakta såsom en premie, erlagd i alsigt att vinna trygghet mot eller ersättning ör de olyckor som skulle drabba landet, i händelse krigets fackla tände hos oss vare sig vådeld eller mordbrand. Dessa utgifter ba hituills ej kunnat visa sin verkan at den enkla grund, att förutsättningen for inträdet af verkan, neml. kriget, uweblitvit. Men icke är det skäl att derfor ångra dem; detta vore ju detsamma som att sörja öfver att en långvarig fred skänkt oss sina välsignelser. Dessutom ega vi verkligen en bestämd, faktis nytta af de uppoffringar vi underkastat oss. Skapandet at ett försvar utgör icke ett stundens verk. Disciplinen, det milnära sinnet, krigsdugligheten äro allt egenskaper, som under freden mäste vara grundlagda, såvidt de under kriget skola kunna påräknas. Våra penningar ha ej ändamålslöst