brefvet under den förklaring, att akademien egde till sitt förfogande tillräckliga kapitaler för befrämjande af det med legatet afsedda ändamålet, tillsogande den önskan att gäfvobrefvet i så måtto skulle förändras, att räntan i stället användes till inköp af danska målares arbeten. Gåfvobrefvets upprättare blef med fog stött ölver detta bemötande och beklagade sig deröfver hos öfriga medlemmar af akademiens styrelse, hvilket hade till följd att etatsrådet Marstrand någon tid derefter till bonom aflät en skritvelse, hvari han anhöll att det dem emellan passerade måtte bli glömdt. Brefvet blef obesvaradt, hvilket dock ej hindrade att hr direktören vid en sammankomst sistl. Fredag inom akademien tillkännagaf, att ett dylikt legat blifvit anslaget åt de unga konstnärerna, utan att dock göra den ringaste häntydan på bvad som förut i saken förefallit. Församlingen låtsade om ingenting och uppdrog åt akademiens sekreterare, etatsrådet Thiele, att framföra en tacksägelse till den högsinnade konstvännen. Man afvaktar nu med en viss spänning, huru denne skall upptaga detta obe ogade och sjelfrådiga dubbelspel af prof. Marstrand.