Göteborgsposten – 2 mars 1871, sida 2

2924 2 1i Ä Från Hafvudstaden. Konungen har till kammarherre i sitt hof utnämut ardre sekreteraren i kabinettet, kammarjunkaren P. R. Tersmeden. — Om Svenska Fornminnessöreningens årsmöte å Stockholms börs i förgår skrifves i Dagbladet för igår: Motet var talrikt besökt. Bland närvarande personer, utom styrelsens medlemmar, märktes prof. Scholauder, Nils Larsson i Tullus, grefve E. v. Rosen m. sl. af butvudstadens vetenshapsman och konstnär rer samt ett ej obetydligt antal studerande från Upsala. Statsradet Wennerberg, föreningens f. ordtörande, hvilken var förhindrad att bevista förhandlingarne, infann sig dock vid sammantradets slut. Bland fattade beslu intecknas ett, att föreningen skulle till K. M:t i med underdanig ansökan om sådan ändring i nu gällande förordning om fornminnens fredande. att fynd at brons skulle liksom de af sten och Jern blitva hittarens egendom och sålunda kunna samlas ar enskilde utan förmånsrätt åt staten vid inlösen. — Vid det enligt stadgarne gjorda val till ny styrelse utsågos: frih. C. 6. af Ugglas, artisten N. M. Mandelgren, d:r aug. Sohlman, lekt. N. Linder, d:r E. Eichhorn, prot:e M. E. Winge och J. A. Malmström, öfverkommissarien G. M. Almgren och d:r V. Granlund. Till suppleanter utsågos: ingeniör P. E. Bergstrand, d:r Oscar Montelius och hofmålaren Egron Lundgren. Till revisorer uisågos: historiemalaren Blackstadius och lekt. L. Ilazelius. — IIr Mandelgren hade till föreningen förärat 200 exemplar af sitt bekanta verk öfver svenska konstoch odlingshistorien, hvaraf exemplar utdelades bland de närvarande. — Peoås. C. R. Nyblom från Upsala föreläser om Lördag i Vetenskapsakademiens hörsal, till förmån för högskolefonden, öfver ämnet: Dilder ur den äldre engelska poesiens historia. — Reg. läkaren vid Lifreg:tets dragonkår J. L. IIegardt afled asistl. Lördag å Drottningholm i en ålder af 65 år. — Om första uppförandet sistl. Tisdag af Prinsessan af Trapezunt, i hr L. Strindbergs öfversättning, å Södra Teatern läses i Dag. Nyh. följande: Prinsessan af Trapezunt, som allmänheten i Stockholm förut känner från Mindre teatern, visade sig i Tisdags på den Södra. Det var hr Thegerströms recett och man hade äflats om biljetter för att få ådagalägga sin tacksamhet mot en skådespelare, hvars betydande talang tusen gånger beredt nöje. Prinsessan är icke utomordentlig i sig sjelf, men hon blir det genom den abandon, hvarmed alla i stycket uppträdande utföra sina roller på Södra teatern. Det är ungdom, det är friskhet i denna representation. Hr Thegerström sjelf var i sista akten en riktig dansmästare; också måste han gifva sitt dansparti dacapo. Stycket, präktigt uppsatt, egde i mycket nyhetens behag och roade hörbarligen salongen.