Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 3

SIII 1011 101 BILL sanuu. llandels-underrättelser. Affärslöshet var grundtonen på dagens börs — så lyder det från alla håll, från Hamburg såväl som från Wien, från Berlin i lika grad som från London. De förhoppningar om fred man hyst, ha så ofta blifvit gäckade att, när nu ändtligen den är nästan fullbordad, handelns och industriens män, fredens hförklarade vänner, ej synas våga tro sin lycka. Och huru det är bestäldt med det enskilta affärslifvet i Frankrike kan skönjas deraf att d. 18 d:s femtio bankirer i Paris hade ett sammanträde för att öfverenskomma om en petition till regeringen i det syftet, att moratoriet för förfallua vexlar skulle ytterligare förlängas till 4 eller 6 månader efter fredens undertecknande. Det märkligaste i denna underrättelse är att förslaget skulle hafva utgått från bankirer, d. v. s. från personer i hvilkas intresse det aunars tyckes ligga att äfven under innevarande förhållanden punktlighet vid dej finansiella transaktionerna iakttages. En annan version förmäler ock att bankirernas anhållan om betalningsuppskof åsyftar endast sådane vexlar, som blifvit diskonterade af Frankrikes bank. Ur ofvannämnde synpunkt låter detta troligare, men svårt lär det väl bli för regeringen att, enär franska banken är en enskild institution, för denna stifta en lag som ej sträcker sig till andra privatområden. Är det tyst i de enkildas, så herskar der så mycket större rörlighet i staternas finansiella lif. Det förefaller nästan som om man äflades att komma Frankrikes framtida lånetransaktioner i förköpet. Brasilien uppnegotierar sålunda genom Londonerhuset Rotschild ett lån på 3 mill. Å, om hvars vilkor vi ännu ej känna mer än att emissionskursen blir 89 4. Efter Berl. Börs. Zeit. skulle det ändtligen ha lyckats Rysslands ifriga bemödanden att afsluta det statslån med bankirhuset Baring Brothers, hvarom ryska regeringen så länge underhandlat. Oldenburg upptager ett lotteri-lån för att fortsätta byggandet af sina jernvägar, och Rumänien har äfven afslutat ett statslån, men riktigt nog på sådana vilkor att hvarje enskilt lånebehöfvande skulle skygga tillbaka för den kapitalrabatt och den räntefot hvilka denna den europeiska politikens nyaste skap else i statsväg måste underkasta sig. Tvenne utnämningar till finansminister inom ett par af Europas förnämsta länder äro af intresse för det praktiska affärslifvet äfven annorstädes. I Frankrike har nemligen chefen för detta lands protektionister, den bekante presidenten i Rouens handelskammare Pouyer-Quertier, öfvertagit den isynnerhet i närvarande stund så vigtiga finansportföljen — en utnämning, som kanske icke är så underlig, när man erinrar sig att Thiers, situationens man, sjelf alltid bekännt liknande åsigter, och i kejsardömets lagstiftande församling stått såsom det egentliga teoretiska stödet vid Pouyer-Quertiers sida. Och i Österrike har vid den nyligen skedda nybildningen af ministör en bekant nationalekonom, prof. Schaeffle, ingått i regeringen såsom finansminister IIr Schaefsle misstänkes äfvenledes för att hysa protektionistiska och tilloehmed något socialistiska meningar. Säkert är att han i sina skrifter uttalat sig för att staten skulle ingripa i den spekulationens fria gång, såsom hvars afarter fondspelet, börssvindeln och grundläggarefebern måste betecknas. Då dessa finnasiella odygder just i Österrike eger sitt förlofvade land, är man med skäl nyfiken att erfara i hvad mån ministern skall praktiskt utföra hvad professorn uttänkt. Den stora importen af ädla metaller till England är visserligen något i aftagande, men ändock fortfarande ganska betydlig. Enligt officella rapporter infördes under den vecka, som tilländalöpte d. 15 Febr., guld för ett värde af 196,000 Å och silfver till ett värde af 453,000 Å; hvarvid dock bör märkas att vid denna beräkning guldet upptagits till 4 L och silfret till 5 s. pr ounce stand. Exporten under samma tid utgjorde 140,000 af hvardera metallen så att en betydlig del af den under nämnda vecka importerade myntmassan stannat qvar i England. Under den derpå följande veckan var deremot exporten af guld till Tyskland särdeles betydlig, idet densamma uppgick till 800,000 blott af från engelska banken uttagen eller i öppna marknaden uppköpt raluta, oberäknadt då det betydliga belopp som från enskilta bankirfirmors förråd i förväg var