Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 2

en mamng då och då upp dammet på de öfvergifna åhörareläktarne. Den tanken: hvad förmår det svaga ordet mot en regering, som med vapnen tillkämpat sig så oerhörda framgangar? inverkar bedöfvande på folkets politiska tankekraft. Och det visar sig ej allenast ett bristande intresse för förhandlingarne i kammaren, utan äfven, om icke i förhöjdt mått, vid förberedelserna till de förestående valen till den tyska riksdagen. De frisinnade partiernas valrörelse ligger alldeles nere; det skulle vara ett Herkulesarbete att inblåsa nytt lif i den stora massan, hvilken är tör mycket bländad af de tyska segrarnes glans för att se, det frukterna af just dessa segrar närmast komma endast furstarne till godo; splittringen mellan våra liberala partier gör redan försöket till en omöjlighet. Man väntar här frälsningen från Sydtyskland; valen derstädes skola skicka de liberala elementerna in i det nya ska rikets representation, hvilka elementer ätergen hos oss skola bestå en fåfäng kamp mot landtråden och landtpresternas slutna falang. Men ju mera frihetens sak hotas genom tvedrägten mellan de liberala partierna, desto verksammare äro de folkfientliga fraktionerna. Under deputerade kammarens förhandlingar talade och röstade de konservativa och katolika i nära sammanslutning med hvarandra. Det är icke osannolikt, att detta förbund kommer att utsträckas till riksdagen. . Prins Wilhelm af Baden har emottagit den kandidatur, som kommunalstyrelsen i Karlsruhe öfverlemnat till bonom, att representera staden i det tyska riksparlamentet. I sitt svar till kommonalstyrelsen sammanfattar . . .2; — Pergo prinsen sitt program på följande sätt: ÅTyskland framför allt; de enskilta staternas antonomi bestämmes af konventioner. — Prina Ludvig af Baiern, medlem af den första kammaren i Mänchen, har likaledes låtit uppställa sig som kandidat vid det tyska parlamentet. Från Rom. En betydelsefull händelse har tilldragit sig i Rom d. 18 hebr. I den påfliga staden egde denna dag det första ciriläktenskap rum. Derörver blef naturligtvis en stor uppståndelse i det klerikala lägret. Osservatore Romano meddelar kardinalvikariens instruktion öfver äktenskapssakramentet, hvars uppslående på kyrkodörrarne är att beteckna som en ny fientlighet mot Victor Emanuels regering. I denna instruktion bestrides hvarje kompetens af verldsliga myndigheter i afseende på inträdande i och upplösning af äktenskap och civiläkenskapet förklaras som konkubinat. In eftergift skulle söndra kyrkans läror om äktenskapet, enligt hvilka det blott gifves ett verkligt äktenskap, nemigen det af prest invigda, och benämner civiläktenskapet som ett ingrepp af den verlusliga makten i len kyrkliga, en usurpation af kyrkans äktenskap. Men till slutet anbefaller kardinalvikarien till undvikande af straff och till barns nytta och fromma, hvilka derförutom icke skulle af staten erkännas som äkta, att låta kyrklig vigsel följa på den borgerliga.