Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 2

yppa allt hvad han visste. En sådan bekännelse skulle som hon trodde flytta brännmärket från honom till de personer med bättre uppfostran, hvilka gjort hennes stackars okunnige slägting till sitt redskap. Den sjuksköterska Littie anskaffat hade således ej förr hunnit i sakta ton underrätta henne om att det märktes en förändring hos den sjuke, än hon tog på sig sin shawl och gick att i största hast meddela detta åt mr Holdfast och poliskommissarien, såsom hon lofvat att göra. Men naturligtvis kunde hon ej gå utan att prata på vägen. IIon mötte en bekant ej långt från dörren och omtalade för denna att Ned var nära sitt slut och att hon var på väg att underrätta poliskommissarien och mr Holdfust härom. Dan Tucker steg fram till denna qvinna, och hon var lika öppenhjertig mot honom som Eliza varit mot henne. Dan gick direkte med dessa nyheter till Grotait. Grotait begaf sig skyndsamt till Simmons bostad, men Holdfast var der före honom och försökte just förmå Simmons att namngifva de personer som användt honom då Grotait kom in, satte sig vid sängfoten och fästade sin blick på Simmons. Simmons blef honom varse och stirrade på honom utan att säga något. — Min stackars man, sade Grotait, ni borde medan tid är säga hvad ni önskar att föreningen gör för er hustru och barnet. (Forts.)