Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 1

och om det äfven stode öppet, hvad skulle han kunna göra annat än bryta af sig nacken och derigenom luru bödeln. Ni behöfver ej vara orolig, sir. Vi undersökte honom från hufvud till fot och funno verktyg utan all ända i hans ficka. Han är en skälm af första sorten. IIan skall föras vill Hillsborough i morgon, och väl är det att vi bli qvitt honom. Coventry lyckönskade honom och medgaf att flykt var omöjlig. Han fick derefter ett ljus och gick till sin egen solkammar, der han satte sig ner framför eldbrasan. Han satt i denna ställning till klockan två på morgonen, uppgörande den ena planen efter den andra. Slutligen fick han en id6 som syntes honom lycklig. Han tog sitt metspö, satte ihop fogningarne och lade dem på sängen. IIan öppnade derefter fönstret med stor försigtighet. Men som detta ändock åstadkom något buller, höll han sig stilla i fulla tio minuter derefter. Sedermera ställde han sig upp i fönstret och trädde metspöt ut genom detsamma. Efter ett par försök träffade han fönstret uppöfver hans med den fina änden af spöt. Han hörde ögonblickligen en rörelse ofvanför, och ett fönster öppnades försigtigt. Han lät höra en sakta hostning. — Hvem är det? frågade fången uppifrån. — Un man som vill hjelpa er på flykten. — Men jag har inga verktyg. — IIvad behöfver ni? — Jag tror att jag skulle kunna reda mig med en skrufmejsel.