Göteborgsposten – 27 februari 1871, sida 2

Från Utlandet. Under de stormar som krigshändelserna I upprört, har allmänhetens uppmärksamhet något dragits ifrån den verksamhet som utvecklats inom den diplomatiska verlden. Det är den bekanta blå boken, som Englands regering framlagt för parlamentet, och som i dessa dagar åter riktat tmkarne på, hvad de neutrala makterna verkligen tillgjort, för att söka hejda den pågående och för menskligheten så förödmjukande blodsutgjutelsen. Vi hafva tagit del af nämnda boks innehåll efter de engelska tidningarne, och det synes oss derur med bestämdhet framgå, att den nationala försvarsregeringen i Frankrike städse på det ifrigaste sökt förmå makterna att åstadkomma en utjemning. Denna regering har oaktad alla Gambettas uppflammande proklamationer och krigiska tal varit högst begärlig efter ernåendet af fred. Italien har lifligast egna det olyckliga landet sin sympati och tyckes nästan ha varit beredt till att äfven sluta et materielt förbund med Frankrike. Österrike har visat sig äfven beredvilligt dertill; men har anfört slående skäl, hvilka omöjliggjorde dess uppträdande med väpnad makt — skä som äfven de ledande männen i Frankrike godkänt. England deremot har städse haft de obotfärdigas förhinder: dess hållning har varit mer än ömklig, såsom aktstyckena utvisa. Lj nog med att det sjelft alböjt hvarje kraftigare steg, det har äfven förbindrat på visst sätt de andra makterna derifrån. Ryssland synes hafva en tid velat tala för Frankrike; men förstummades plötsligt, särdeles straxt före den stund då det sjelft uppsade parisertraktaten af 1856 angående Svarta IIafvets neutralisering — och då Preussen icke kunde på något vilkor förmås till foglighet, så öfverlemnade man sig satalistiskt åt sitt laisses aller!, och lät det arma Frankrike för