Göteborgsposten – 25 februari 1871, sida 2

(Insändty. Uti Göteborgs Handelstidning har en insändare, som tecknar sig II. M, tillåtits utgjuta sina giftiga invektiver mot Frankrike, och detta under en period då endast känslan af vanlig anständighet och heder bjuder att visa aktning för den olycka som drabbat jordens ädlaste folk. Att gemena karakterer finnas, är ingenting ovanligt, men att en offentlig tidning öfvar så ringa kontroll öfver hvad som intages i densamma, att dess spalter upplåtas åt dylika älskvärda själar, måste väcka förväning. Då Herr H. M. talar i ironisk ton om det olyckliga Frankrike, vittnar detta om en råhet i tanke och hjerta, som måste uppväcka vämjelse hos hvarje rättänkande menniska, liksom det berättigar till den förmodan (vi vilja för vår nations heders skull tro det) att Herr II M. icke är en svensk man, utan må det tillåtas oss anse honom för en medlem af det kulturfolk, som gifvit det vackra föredömet att i Eurepa införa de Nordamerikanska indianernas sed att steka krigsfångar vid sakta eld. Då Herr II. M. lyckönskar Frankrike att ega till försvarare Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Herr Elof Liudman, så må det tillåtas oss upplysa Herr H. M. att Frankrike eger dessutom till försvarare hela svenska allmänheten, minus en försvinnande minoritet, hvaribland kan räknas Göteborgs Handelstidning, Dagens Nyheter och Herr H. M.; ställa vi nu Aftonbladet och Göteborgs-Posten gent emot Handelstidningen och Dagens Nyheter samt Herr Elof Lindman gentemot Herr II. M., så återstår dock ett stort örverskott försvarare till förmån för Frankrike, hvartöre Herr II. M. med skäl kan lyckönska Frankrike att ega försvarare i vårt land, för så vidt någon tröst kan ligga i Herr H. M:3 lyckönskan. Känner Herr II. M. en oemotståndlig lust att bearbeta opinionen emot Frankrike, så bör han snart kunna öfvertyga sig om att han bär har ett