Göteborgsposten – 25 februari 1871, sida 2

MÄSS TAN Ce ÅIIIHGUILU VV BIE RES, 11177.J7 1177 Landtbrukare. ————— kattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Förmodad mordpraud. Ipoliskammaren hölls igär undersökning rörande uppkomsten till den eldsväda som i Thorsdags på morgonen yppade sig uti källaren till huset n:r 34 35 i stadens sjette rote, vid Köpmansgatan, tillhörigt hattmakaren F. R. Angresiua. Hr Angresius förklarade att han icke egde den ringaste kännedom om eldens uppkomst och blef först väckt sedan densamma varat en stund. Uti källaren, som var belägen i gårdsbyggnaden under hattmakareverkstaden samt stod i förbindelse med denna medelst en trappa, förvarades ett parti ved, stenkol och cokes, som till större delen förstördes. Elden förbrände äfven en del af golfvet till verkstaden, hvilkens tak, väggar och fönster skadades. I verkstaden befintlige verktyg samt under arbete varande hattar förstördes jemväl, hufvudsakligast genom den starka hettan. Hr Angresius ansåg icke möjligt att elden kunnat uppkomma genom någon vårdslöshet från sitt folks sida, enär han strängeligen förbjudit dem att gå ned i källaren med ljus eller lykta och hade honom veterligt icke någon varit nere i densamma senare än kl. 4 på e. m. den ifrågavarande dagen, då lärgossen Jehan Theodor Nilsson var der för att hemta upp ved. Purten åt gatan stängdes alltid kl. 1210 om aftnarne och fanns det icke någon annan nergång till källaren än genom verkstaden. Hr Angresius ansåg att elden icke kunnat uppkomma annat än genom mordbrandsanläggning och ehuru otroligt han än sjelf ansåg det, trodde khan dock en möjlighet kunde ha varit att ett par pojkar med hvilka hans ofvannämnda lärgosse ofta varit i delo och från hvilkas våld han ett par gånger räddat denne, tidigt på aftonen smugit sig in på gården samt af hämnd anlagt elden. Sin fastighet hade han brandförsäkrad i bolaget Skandia för 15,000 rdr, hvaremot lösegendom, lager och verktyg voro oassurerade. Den lidna förlusten å lager och verktyg uppskattades till 1000 rdr. Lärgossen Johan Theodor Nilsson blef derefter hörd samt uppgaf att han icke varit nere i källaren senare än kl. mellan 3 och 4 på e. m. och hade då icke någon eld med sig. För att få dagsljus in i källaren öppnade han alltid ett par luckor till gluggarne utåt gården samt brukade merendels åter draga igen dem efter sig då han lemnade källaren. Den ifrågavarande dagen kunde han icke få igen den ena luckan inifrån, utan måste derför från gården sätta den löst för gluggen. Han sade sig icke ha den ringaste kännedom om huru elden uppkommit. Svarfvaren C. 4. Strömborg, som är boende i nämnde hus, upplyste att han den ifrågavarande aftonen varit ute tvenne gånger, först kl. 49 samt sedan kl. 112. Då han vid sistnämnde tid hemkom såg han ett sken från källaren genom den ena gluggen som då stod öppen, men sem skenet tycktes härleda sig från ett ljus eller lykta fäste han intet afseende dervid, helst han trodde att någon af husets folk var nere för att hemta ved. Han påminte sig då äfven ha på gården mött lärgossen Nilsson, som helsade på honom. Det föreföll honom nu något besynnerligt att nämnde gosse dagen derpå frågat ett hos honom boende fruntimmer huru dags han kommit hem på natten. På tillfrågan huru härmed förhöll sig, förklarade Nilsson att det icke varit kl. 112 utan kl. 9 som han mött Strömborg. Orsaken hvarföre han frågat huru dags denne hemkommit hade varit den, att han hört Strömborg yttra att han sett eldsken från källaren på natten. Ötverbefålhafvaren för stadens brandkår, hr 4. G. Ilallgren, som äfven var närvarande vid förhöret, antörde, rörande de anmärkningar som blifvit gjorda mot det dröjsmål som uppstått innan släckningen kommit i gång, att den största möjliga skynasamhet vidtagits för slangarnes framtörande till den närmaste brandposten, men att några minuter åtgick innan den under isen på gatan kunde påträffas. Det upplystes nu äfven att högst 10 minuter åtgått efter det anmälan gjorts å brandstationen tills släckningsarbetet kommit i gång. För upptäckandet af den som anlagt den förmodade mordbranden anslogs af hr Angresius 50 rdr samt af poliskammaren 100 rdr, hvarjemte agentea för bolaget Skandia, grossh. O. f. Nyström, trodde altt nämndo bolag icke skulle hafva något emot att lemna ett lika belopp som hr Avgresius för gerniugsmannens upptäckande. För vidare upplysningars inhemtande uppsköts målet till d. 3 nästk. Mars. Misslyckadt bondförsök. Hemmansegaren Jakob Johausson från gården Ilesteryd i Kullings harad var till i Thersdags inkallad till Poliskammaren alt ansvara för bedrägligt förfarande vid försäljning af ved å S:t Eriks torg sistl. Onsdag. Månadskarlen M. Carlsson hade hemligen nämnde dag uppgjort köp med Johansson em 2 samnar björkved after 22 rdr famnen samt hade lemnat som handpenningar 10 rdr medan han gick efter åkare för hemforsling at veden. Sedan Carlsson återkommit med åkare samt veden, som under tiden blifvit satt i måtten, skulle lässas på åkdonen, befanns det att densamma blifvit uppblandad med al samt andra sämre tradslag, äfvensom med korta kubbar och pinnar. Med anledning deraf begärde Carson att återfå do deponerade 10 rdrne, men då bonden hvarken ville gå in derpå eller kunde förmås lemna annan ved istället, gjordes anmälan om bedrägeriet i poliskammaren. Vid förhöret nekade Johansson icke för att det tiligått som Carlsson uppgifvit, men förklarade sig nu villig att lemna annan fullgod ved i stället. Som Carlsson numera icke ville gå in derpå, förordnade poliskammaren att Johansson genast skulle återlemna de deponerade penningarne samt ergatta Carlsson för hans besvär med 2 rdr. rån flnifyndetadan