(Insändt.) Hvarje landtbrukare som nödgas sända sin mjölk till staden med häst, och detta är väl förhållandet med de flesta som bo i stadens närhet, har säkerligen ofta haft det missödet att hans mjölkbud hemkommit med den underrättelsen, att det blitvit anhållet af polisen och uppkalladt till poliskammaren dagen derpå, derföre att hästen fått stå utan tillsyn, under det budet aflemnade mjölken på sina resp. ställen. Eu sådan underrättelse kan icke annat än väcka harm. Det är ingalunda ensamt för böternas skull, ehuru landtbrukarens vilkor i de flesta fall icke äro just så gunstiga, att ej böterna blifva rätt kännbara, utan fastmer för den skam och förtrytelse, som för en ordentlig och nitisk tjenare äro förbundna med att blifva uppkallad i poliskammaren och lik en annan förbrytare stå der och hänga, för att omsider blifva ådömd en i förhållande till förseelsen alltför dryg plikt. Det är sagdt, att man skall medsända tvenne personer, en för att tillse hästen och en för att uträtta ärendena; men man betänker då ej att ganska få landtbrukare äro i de omständigheter, att do hafva råd dertill. Dessutom äro de hästar, som brukas till mjölkkörning, i de aldra flesta fall gamla och stadiga djur, hvilka stå der man ställt dem och sannerligen ej företaga sig kaprioler. Såsom det nu är, lider landtbrukaren genom ofvannamnde förhållande af ett tryck, som är nästan outhärdligt, och det är fördenskull som härmed vördsamt hemställes till stadens ärade polismyndighet, huruvida ej saken kunde ordnas på ett annat sätt, enär följden af detta tryck blifvit ett allmänt och grundadt missnöje hos L andtbruhäc e.