Göteborgsposten – 25 februari 1871, sida 1

oo ooo sDle D0—7— hvad man måhända hvarken vet eller anar är att Haparanda har en egen tidning, att äfven vid ultima Thule, behofvet af en sjeltständig organ gjort sig gällande. Tidningens rätt pompösa titel lyder i sin helhet sålunda: Riksgränsen Notis och Annonablad för Ilaparanda Stad och Kringliggande Landsorter. Det N:r, som man benäget tillsändt oss, N:r 5 för Lördagen d. 4 Febr, företer ingen särdeles anmärkningsvärd olikhet med ärade kolleger i norr, söder, öster eller vester — hvad den typografiska utstyrseln beträffar. Innehällot, betingadt af lokala förhällanden, företer dock åtskilligt nytt och originellt. Sälunda finner man under rubriken: Kungörelser följande: Härmed underrättas att uppräkning af de Renar, som äro uti Lappen Nils Larsson Gunnares vård, kommer att ske på Seskar Mändagen d. 6 Febr samt följande dagar. Notisafdelamgen förtäljer att Karlsdagen firades med bal å Stadshuset (oh !), anordnad af hr Källarmästsre W. Hertzman, som (!) var någorlunda besökt, att ven och annan dag har solen visat sig och natten sin månskifva. I en nekrolog får man bl. a. reda på att den aflidne börjat som fältmusikant, funderat pä att öfvertaga ett hemman och blifva jordbrukare, men i stället blifvit gränsridare och tjenade nitisk. Hvad som derefter skedde återgifva vi med vår ärade kollegas egna ord: Genom misshälligheter med vederbörande lemnade han tjensten 184I och egnade sig sedan åt bleckslageriyrket och handels bedrifvande å landet. Såsom fiskare omfattade han med förkärlek laxfangat, men hade ofta otur(!). Då goda år turade sig, afskickade han söderut större partier och blef på liqviden sviken (1). Så att, änskönt han led otur på otur, var han likväl ihärdig. — — — Han var redbar med fast karakter, åtminstone visade han oss det, då vi kom (!) hit och då ingen stadsbo vågade göra det (7), neml. uthyra rum för tryckerietablissement. I öfrigt var han en varm beundrare af konsten och det fria ordet. — — — — — — I annonsasdelningen förekommer, naturligtvis, en inbjudning till emigration till -Kolonien New-Sweden, Staten Maine, utfärdad af en göteborgs-agent, naturligtvis, sade vi, ty spekulationen på emigrationslustan, en bland tidens allranyaste uppfinningar, har trängt vida längre än både jernvägar, telegrafer och säkerhetständstickor. Allrasist förekommer en rubrik: Patrullskyldige under nästa vecka, och sist bland dessa: Enkefru Wretholm och gevaldiger Lundbäck. Ea enkefru, som under betäckning af en gevaldiger patrullerar vid riksgränsen! Af Nya Teaterns senaste nyheter: Resan till Kina och Min hustrus andre man, båda skäligen gamla, har dock den förstnämnda gjort lycka, tack vare ett godt samspel och det särdeles vårdade utförandet af sångpartierna, särskildt hvad beträffar m:ll Söderberg och hr Hafgren. Deremot finna vi det, lindrigast sagdt, oförsigtigt af dir. Åhman att på sin repertoar upptaga det sistnämnda stycket, särdeles när det först framträder vid ett abennements-spektakel eom piece de resistance ofvanpå en för sjunde gärgen gifven pjes. La second mari de ma femme är en af dessa franska bolagsprodukter, som en gros skakades ur armen under öfvergångsperioden från den allherrskande Seribeska intrigregimen till den nyaste realistiska s. k. sedekomedien. Om sundt förnuft i plan-anläggning, karaktersskildring och intrigkombination var här aildeles icke fråga, det gällde endast att kittla med kända om också ej just välkända pariser-typer, att knysta fram ett eller annat bon mot och så till slut rikta en liten anhållan ull publiken att ej ta alltför illa upp ett anspråkslöst skämt. För tjugo år sedan kunde Bleximard, brädhandlaren och nationalgardisten, Lescalope, kontoristen utan lön, Chalamel, målaren gemäla medintressenten, göra effekt på en af Paris mindre teatrar, ja, till och med på Sveriges största, men i våra dagar och på vår ecen måste vi beklaga fru Hedin, som, antagligen mot sin vilja, nödgats skylta för en ur alla synpunkter klandervärd edirektörapekulation. Det torde böra ursäktas, om vi så här förbebållsamt yttra vår äsigt om dir. Åhmans satt att på senaste tiden uppehålla repertoaon, en å-igt, som att döma af till oss insända skrifvelser och i privata samqväm fällda yitanden, är högst betänkligt allmän, men vi söra det i den uppriktiga öfvertygelsen, att i härmed gagna alla parternas intressen, äfren om en eller annan individuell svag punkt ör ögonblicket deraf skulle taga anstöt. Må nan för öfrigt tillåta oss en fråga: Ivar ro de verkliga nyheterna-: Fäderneslandet, Frihetsbröderna o. 8 v. Ämnar man spara em till högsta trumf i konkurrensen med hr 3alamonsky och hans tvåoch fyrbenta artiter? I så fall torde den, hvilken under Jcla iden förstått att sitta med jenna och goda ort vara den som till sist kan sätta sig på ina höga hästar. Vill man prestera nyheer, nog kan man! Vill man inte? Åh! man ill nog hvad man kan! Etter hvad vi förnummit, lärer nästa Tisags föreställning komma att gifvas till förvån för hr Pousette, en skådespelare, hvars ceniska verksamhet sedan många år tillbaka önt rättvist erkännande af vår publik, och om under innevarande säsong visat ett högst ktningsvärdt framåtgående som karakters-mkådespelare. Den sjeltbeherrskning, det konst3 ärliga lagom, som är första vilkoret för en 2 — e— B— ——-— V