Göteborgsposten – 25 februari 1871, sida 1

Dså 1. Br 41:010, all HETA personer skadade sig mer eller mindre betydligt, då de halkade på den bedrägliga stigen, löjligt då ätventyret inskränkte sig till en stilla rofplantering utan några farligare följder. En gåta för alla andra dödliga var det, huru de beklagansvärde dödlige, som äro bosatta på Stora Otterhällan kunde komma till och ifrån sina hem under de dagarne och de nätterna. Ty icke alla ha väl hittat på samma knep som en i Söcliden, boende person, den der natten tiil Måndagen gjorde fem fruktlösa försök att komma upp för liden, alla slutande dermed, att han sakteliga gled tillbaka utför Hästbacken ända ner till häradshöfding Bergers husknut, och så gick det gång på gång ända tills han fick en ide: han drog af sig stöflorna, tog Gud i hågen och stöflorna i näfven samt tassade derpå i strumplästen uppför det lutande isplanet, med den lyckliga påföljd att han slutligen lyckligt hamnade i sin venkla, låga hydda. IIurusom qvicksilfret i termometern sedermera flugit upp och ned som en ekorre i en granskog, huru vi ena dagen haft så kallt att man hardt när kunnat frysa ihjäl i sin egen säng och den andra ordentligtsvettats undermiddagspromonaden, huru regn, snö och hagel piskat våra anleton rödblå och beredt hvar och en, som nödgats att sticka näsan utom hus ett permanent iskallt fotbad, huru ibland nordanvinden skakat våra knutar för att straxt derpå få ge vika för några mera tompererade vestanflägtar, kort sagdt, hela den törflutna veckans inkonseqvenser och abnormiteter i klimatförhållandena, allt det der har ni sjelf bäst reda på; vi höra det tydligt på den gräsliga influensa, hvarmed ni är bekajad och som kommer er att nysa hvar tredje och stormhosta hvar fjerde minut, som förvandlat den sonora timbren i er röst till ett hest hväsande, snarlikt det som anses det lämpligaste för Skeppsbrooch Ostindiska-hörn-idiomens korrekta uttal och som kommer er att tala om bid flabba då ni helt enkelt menar er Äflamma. Var dock tröst, snart ha vi våren här, drifvorna smälta bort, isarne brista, snödropparno blänka i små röda tiggarehänder, lärkan drillar i skyn Öflunsan försvinner och morgonpromenaderna i Nya Alln taga åter sin början. Ja, sådane der ljutliga saker får man jollra om för att borttaga intrycket af det i ordets fullaste bemärkelse gemena regndusk, som emattrar mot fönsterrutan just, då vi nedskrifva dessa våra väderleksbetraktelser! Kör i kylan är ett gammalt nordiskt talesätt, men himlen vete om åkaresvennerna och deras resp. dragare äro. synnerligt benägna att hylla den satsen. För dem alla finnes det dock, beklagligen, ett måste. Men en hjertskärande, bedröflig syn företer i all synnerhet den syrbente, egentlige dragaren,, af lifvets hetta och köld, stem alla andra mera materiella onera. En bild af ostörd kontemplation står denne lifvets kampr, liksom exen okunnig om sin styrka, under långa timmar framför Frimurarologen, Göta Källare och andra anhaltsstationer, under det att han en knapp och oviss skörd ur frusen krubba täreller också mediterar han djupt resignerad och tramför allt fordringslös nere vid Skeppsbron eller å Smedjegatan. I vår upplysta tid, då man nedsätter Åberedningar till ästadkommande af lämpliga skjul för varors skydd mot regn och snö, borde man väl våga tänka sig att omsorgen kunde sträcka sig åfven till de stackars lefvande varelser, hvilkas enda klagan, enda bön uttryckes i hvad Skriften kort men uttrycksfullt benämner: kreaturens suckan. Under de bistra vinterdagarne bör en annan iakttagelse ej lemnas oanmärkt. Bor ni vid någon af de gator, som stöta till våra högt prisade hamnkanaler? I sådant fall har ni utan tvifvel ej kunnat undgå att, dels med hördels med syn-sinnet iakttaga detta på samma gång bedröfliga och i vår upplysta tid förvånansvärda fenomen, som benämnes sköljerskor. Min herre, ni som omsorgafullt sveper omkring er en väl vadderad öfverrock eller en varm pels, ni, sköna dam, som tycker er nästan göra ett storverk, då ni, väl ombenad från topp till tå, under en eller annan halftimme manhastigt trotsar kölden vid ett muntert slä lparti, har ni någonsin reflekterat ötver deras lott, som timme efter timme, i kanske 20 graders köld ligga framstupa på en sköljflotte? Måhända har ert goda hjerta ej förnekat sig, ni bar kanske tänkt, då ni sett det: huru barbariskt! En vacker anke! Som bekant sinaos bland motionerna för inslag ur Renströmska fonden äfven en, som sser upprättandet i Göteborg at ett badhus eh dermed förenad tvättanstalt. Om, hvilket ir ganska antagligt, detta förslag går igenom, orde man kunna förutsätta att husmödrar och vätterskor er prosesso skola få klart för sig tt en tvätt, eller, som det på göteborgska oter, ett lak, skall kunna försiggå lika stördt, lika i alla afseenden fulländadt, utan jessa sköljningsprocesser, vare sig vinter eller ommar, midt i kanalen. En måhända ej lätt tverrunnen slentrian vidlåder dock ännu inom e privata hushållen denna gren af anyggetsväsendet, Laket mästs enligt contumen örjas midt i natten för att slutas under nåon af de efterföljande nätterna. På flötenkola kläderna, eljest bli de Lallri i evighet iktigt rena och ett dussin, knappt mer än 1 D2 A2— EAA MAMA : O: md AR HÄR mA JJ namnet Aavinliga 52SS.