Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 1

GA VAA (111 MES CIiILIAIHBA UTSKOTTL. kikskags-Kaleidoskop. X. Motioner om skjuts och bränvinsbränning, om kommunalväsendet och spritdrycksutskänkning, om länskungörelser och bankovinster, om hemmansklyfning och häradshäkten, om privatbankssedelsbeskattning och prestgårdsbyggnad — och mera sådant, idel gamla bekanta, gengångare från förflutna riksdagar, hafva ätven nu väckts i Andra kammaren. De äro i intet afseende märkliga och kunna alltför gerna läggas åsido. Det är klart att frågan om landtförsvarets organisation skulle framkalla flera motioner. Tre eynas vara af ett framstående intresse. Kapten Mankell har producerat en motion — den mest voluminösa — på 75 qvartsidor; pastor Törnfelt en annan på åtta sidor; men hr Nils Nilsson srån Blekinge löser frågan på 1 12 sida. Den sistnämndes förslag är utan all gensägelse det radikalaste: allmän folkbeväpning skall införas; tillräcklig krigsmateriel anskallas; endast exercisoch skjutösningar inom häraderna anställas, och indelningsverket, utan aflösning, försvinna på 10 å 15 år. Pastor Törnfelt förkastar naturligtvis äfven indelningsverket, emedan ven liten men god armå kan inleda i frestelse till vådliga anfallskrig men icke ven obesoldad nationalbeväring. — Uilitärösningar, säger han, gitva spänstighet och hållning, odla sinnet, bidraga till allmän duglighet, hyfsning och bildning, likvisst icke hos den indelta gemenskapen, som vutgär endast ur den fartigaste och merendels minst bildade klassen— Lur de lägsta schakten. Då så ofantligt många dagsverken bortslösas på det onyuiga dritvandet till och från de aflägsna mötesplatserna, så förordar han ötningar i hemorten, till hvilka hvar och en sjelf medför matsäck. Vidare töreslår han att vid alla statens läroverk intöres bland obligatoriska undervisningsämnen krigsverenskap för eubalternbetalsgrad, hvarefter alla tjenstsökande skola före.e godkännande vitsord i sådan vetenskap. Hr Mankells motion är, såsom förut nämnts, den mest voluminösa. I den ha 56 andra representanter instämt. De ha gjort det så mycket heldre, som den åsyftar indelningsverkets upphätvande; när så beslutats ha de intet emot att kostnaderna för förslaget fördelas så jemnt som möjligt på de skatidragande. Hittills då man föreslagit att grundskatterna skola afskaffas, har man medgifvit att de böra aflösas, d. v. s. egarne af grundskattepligtig jord skulle under vissa år inbetala en loseskilling, hvilken sammanlagd uppgick till det kapital som srundräntorna representera. Men i afseende på indelningsverket vill man gå grassatim ull väga. Ingen aflösning skall här komma i fråga, utan ett fortgående upphäfvande på 15 år. Huru beqvämt vore det icke om alla andra gravationer i jordegendom kunde på samma sätt upphäfvas? Hr Mankell har visserligen undvikit att ingå i någon närmare undersökning af den rättsgrund hvarpå indelningsverket hvilar, och deri har han, trån sin och de 56 instämmarnes ståndpunkt, klokt förfarit. Iufvudsaken är nu att utan aflösning få ett realonus upphätdt; samtliga nuvarande jordegare halva tagit detta onus med i räkningen dä de köpte jorden och de betalte den högre eller lägre i mån som den var mindre eller mera onererad. Det vore ju en briljant affär om detta realonus upphätdes. Joravardet steg i samma mån; men hvem skall vidkännas verkningarne af denna prisstegring? Jo, alla öfriga skattdragande som icke ega jord. Man skall icke alls förundra sig öfver om i första rummet de 56 och sedan de rustoch rotehållare som blott se på sin egen fördel, betrakta hr Mankell såsom sin Messias. Han drager också icke i betänkande, att lita medgitvandet af en för landets och de värnepligtiges eget väl nödvändig utsträckning af vapenötningarne gilla såsom betalning för det att de rustoch rotehållskyldige ännu i 15 år skola ätaga sig sullgörandet af förbindelser, från hvilka de ingen rätt ega att sjelfve befria sig. Derom kan intet tvifvel uppstå, att den strid som nu börjat inom riksdagen i atfseende på landtförsvarets organisation, i första rummet gäller huruvida det skall lyckas det