Göteborgsposten – 22 februari 1871, sida 1

————————— f:ep2— föraktade henne i stället för att beundra henne och beklaga henne. Och om hon var förargad på Little för det han ej uppskattade hennes uppoffring, var hon fullkomligt lika mycket förargad på Coventry och Jael för det de voro orsaken till denna uppoffring, som så litet uppskattades. Derföre var hon retlig och tvär. Men detta räckte ej länge; hon föll snart i ett tillstånd af slapp likgiltighet och lät allt gå som det ville. Hon skickade ej Jael till kyrkan mera. Mr Coventry gaf akt på alla vexlingarne i hennes sinnesstämning, och när den inträdt i det sista stadiet, ansåg han det vara tid att söka återvinna sin förlorade terräng. Den femte Januari skedde ett något egendomligt sammanträflande af händelser. I Hillsborough erbjöd doktor Amboyne sina tjenster åt mrs Little för att åstadkomma en försoning mellan henne och hennes bror. Mrs Little fruktade att förslaget kom för sent; men visade för Henrysaskull en böjelse till försoning. Henry deremot sade att han aldrig skulle bli försonad med en man som förolämpat hans mor. Han erinrade henne derefter att hon i hemlighet skickat honom till Raby Hall för att se hennes porträtt. — Och hvad fick jag se? Ditt porträtt var vändt med framsidan mot väggen och förolämpande ord voro skrifna på baksidan — Öfvergått till handtverksklassen. Jeg ämnade ej omtala det för dig, min mor; men nu har jag