Göteborgsposten – 22 februari 1871, sida 1

lidit. Gubben, som kom direkt hit från ett torp i Skåne, har haft mer än svårt att här siana sig i de nya förhållandena. Han går ännu alltjemt klädd i sin gamla evenska drägt och väcker de äldres undran samt de yngres munterhet, när han om Söndagarne promenerar till kyrkan med den stora, med messingsspännen försedda och af näsduken prydligt omvirade svenska psalmboken i handen. Länge bar han sitt öde med tålamod, men en gång svek honom detta och han begaf sig till en granne för att klaga sin nöd. — ÅAck), utbrast han storgråtande, ack, att jag aldrig begifvit mig från Sverige. Jag får ingen ro förr än jag kommit tillbaka dit. — Men, kära far?, tröstade honom den bestörte vännen, hvad står på? Er son ger ju eder allt hvad ni önskar och ni är eder egen herre!. — Ja, ja, det må så vara!, envisades den tröstlöse 70-åringen, men här får jag ju ej begagna mina träskor, och aldrig får jag smaka det goda svagdricka, som jag var så van vid i Sverige... Utt år är förgånget sedan gubben utbrast i denna klagan. Träskorna måste han fortfarande undvara, men sett svagdricka har han till en dei fått ersatt genom med vatten utspädt tyskt lagerbier. — Ja, något ditåt är det, medgifver gubben; men, tillägger han med en suck, det blir dock aldrig i tiden detsamma. Bland många märkvärdiga annonser, som förekomma i de amerikanska tidningarne, ha mina ögon ofta fallit på en, hvilken, öfversatt, insmugglats äfven i våra svenska blad och för hvilken jag nu vill försöka bereda plats i G.P. Itrågavarande annons är af följande lydelse: ASTROLOGI! Ditt öde!! Hvad är det? Madam La Rue kan frambringa ett sannt porträtt af eder framtida man eller hustru, med namn, göromäl, rikedom, datum för giftermålet och sallhet i äkta ståndet. Yttermera gifver hon eder adressen så att I må korrespondera, äfven ålder och full beskrisning, och omtalar huru, när och hvarest ni blifver gitt, edert öde i litvet och en tullständig upplysning om eder hela framtid. Uppgif eder åluer, färg af ögon och hår, ivneslutande 50 cents, och ni erhåller porträttet med om zående post. Adressera med förtroende, Madam La Rue, Box 6093, Chicago. Bland den otaliga mängd som låtit narra sig af madame La Rue torde befinna sig icke så få af våra svenska gossar och flickor. Af min värdinna har jag låtit mig berättas, hurusom en af hennes väninnor, en svensk tjenstflicka, en vacker dag infunnit sig hos henne med ett nyss mottaget bref från en svensk, som är bosatt ganska långt härifrån och med benne fullkomligt obekant. Bifogande sitt sotografiporträtt, omtalar brefskrifvaren, att han, såsom svar på ett till madame La Rue stäldt bref, erhållit ett namn och en adress tillhörande den som inom årets slut, enligt stjernornas utsago, skulle blifva hans hustru. Samtidigt hade spåqvinnan äfven skickat honom den skönas porträtt, hvilket så väl behagade honom, att han nu på fullt allvar friade till adressaten. Han bad henne dock i brefvet för yttermera vissos skull, att hon måtte sända honom sin fagra bild i fotografi, på det han måtte komma i tillfälle att jemföra detta med det redan erhållna och fullkomligt öfvertyga sig om, Åatt inte alltsammans var bara hamburg (humbug). Flickan tillskref honom, att han låtit grundligt lura sig; men med detta besked nöjde han sig ej förr än han yttorligare fått sända henne tvenne bref, upptagande en förmodan att spågumman ändå torde haft rätt uti, att de voro ämnade för hvarandra... Madame La Rue kan, såsom det anstår ett allvetande väsen, tyda innehållet af ett bref, skrifvet på hvilket språk som helst; och deraf kommer det sig, gissar jag, att en svensk brefskrifvare alltid får anvisning på en svensk flicka, hvilken senare troligen icke långt förut tillskrifvit den ädla frun i samma angelägenhet. Chicago d. 22 Januari. — —