Göteborgsposten – 21 februari 1871, sida 3

Från Utlandet, Vi sakna nu utländsk post för flera dagar och äro derför i afseende på underrättelser från utlandet helt och hållet inskränkta till de kortfattade telegrafnotiserna. Desamma meddela, att äfven Spanien och Portugal erkänt den nyvalda franska regeringen, i hvars spets, som bekant, står Thiers, hvilken sjelf utsett sina ministrar utan något slags partiafsigt och endast med hänsyn till den allmänna aktning männen på grund af sina karakterer åtojuta. Dessa ministrar äro: Dufaure justitie-, Favre utrikes-, Picard inrikes-, Simon undervisnings-, Lambrecht handels-, Leflo krigs-, Parthouan sjöminister och Iarcy minister för de allmänna arbetena. Då telegrammet afgick, var någon finansminister ännu icke utnämnd, utan blott designerad (Buffet?). Några franska tidningar anse fredsutsigterna våxa och hoppas, att vapenstilleståndet skall bli sörlängdt till d. 1 Mars. I en annan tonart uttalar sig dock ett i Versailles utkommande halsossicielt blad Moniteur, som säger, att en förlängning af stilleståndet skulle skada tyskarnes ställning och att man i högqvarteret beslutat krigets fortsättande, om den skadeersättning, Frankrike vill lemna, anses för liten ooh om garantier för framtiden ej kunna ernås. Sådana garantier, heter det, vinnas bäst derigenom, att de tyska trupperna besätta Paris. De flesta parisertidningarne tro äfven, att preussarne skola hålla sitt intåg i den franska hufvudstaden d. 26:te d:s, och de uppmana befolkningen att hålla sig fullständigt undan ifrån de gator, der genommarschen kommer att ega rum. De tyska penningutpressningarne fortfara på ett sätt, som måste allt forttarande upphetsa stämningen. Dessa utpressningar gå nu ut öfver de små platserna omkring Paris, hvilka dock redan förut lidit så oerhördt under hufvudstadens belägring. Så har den lilla platsen Chantilly belagts med en krigsskatt af 15,000 fres, och då mairen derstädes icke såg sig i stånd att utreda denna summa, blef han fängslad och bortförd!! Den nästan förstörda staden St Denis har måst utbetala 800,000 francs. Det berättas att Favre protesterat mot dessa utpressningar och att Bismarck äfven erkänt det oberättigade i desamma. Uppgiften tarfvar dock bekräftelse, emedan det förefaller fast otroligt, att dylika handlingar skulle kunna begås utan bifall, ja, befallning derom från högqvarteret, helst de nu egt rum alldeles i dettas närhet. Ett telegram till II.-T. vill veta, att Gambetta försökt att med gitt beröfva sig lifvet Skulle detta bekräfta sig, så vore det att sluta ett energiskt drama med en farce. At handla med kraft och att stå för sina hand lingar, är endast värdigt en man. Och såson sådan älska vi ännu att betrakta Gambetta.