Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 2

— Nej. Ni är den bäste vän jag någensin haft — min mor undantagen. — Jag är glad öfver att ni tycker det, omedan jag har en ynnest att bedja er om. — Beviljad innan pi sagt hvari den består. — Jag vill veta bestämdt om Simmons var den som begick ottentstet mot er, och jag ser blott en utväg att få veta det. Ni måste besöka honom och vara vänlig mot honom; då är jag öfvertygad om att han skall omtala saken för er innan han dör. Gör mig den tjensten och medtag till honom denna butelj vin och äfven detta stillande medel, hvilket ni kan ge honom in om han känner något häftigt lid-ndo men ej annars. — Doktor, sade den unge mannen, ni behandlar mig alltid på ert eget sätt, och det är utan tvifvel det bästa, Little stod vid Simmons sjukbädd. Sedan han några minuter betraktat den sjuke, yttrade han: — Simmons, jag har fört med mig litet vin åt er. Mannen stirrade på honom och tycktes förvirrad. Han svarade ej. — Gif mig en sked, sade IHenry. Mrs Simmons satt bredvid sängen öfverväldigad af sorg. Hon kunde behöfva vård sjelf. Men hennes syster hade kommit för att hjelpa henne i olyckan, och hon räckte Henry genast en sked. (Forts.)