Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 3

—— —— —— ————— Handels-underrättelser. Knappt hade kommunikationen mellan Paris och det öfriga Europa blifvit återställd, innan man så väl i Frankfurt och Wien som i London såg de i dessa trenne städer bosatte firmorna Rothschild realisera stora belopp af egande fondpapper. Hvad betydde denna realisation? Innebar den att verldens största bankirhus ansåg den närmaste framtiden i politiskt hänseende osäker och att detsamma derför ville begagna sig af den tillfälliga hause, som pariserkapitulationen för ögonblicket medförde till att försäkra sig emot förlusten af det större prisfall, hvilket antagligen längre fram skulle inträda? Eller ansåg detta bankirhus — ty den enbet i de finansiella operationerna, som kan spåras emellan de särskilda Rothsheilderfirmorne, gör att man ännu vanligen betraktar dem såsom ett enda hus — fredens återinträdande vara säkert och att tillfälle härigegenom snart skulle yppa sig till en bättre, ännu fördelaktigare kapitalplacering än hittills? Förklaringen af det ofvannämnda förhållandet, hvilket under några dagar gaf börsens män åtskilligt att tänka på, synes till en del ligga i den nyligen mottagna underrättelsen att pariserfirman Rothschild öfvertagit staden Paris i och för krigsgärdens utgörande upptagna lån på 200 mill. fr. Säkerligen kommer denna finansoperation från de franske Rothschildarnes sida ej att stå ensam. Frankrike måste utan tvifvel, så snart freden inträdt, ställa stora anspråk på att dess förmögnare medborgare åtaga sig förskotter för de oerhörda utgifter, som drabba landet. Både patriotism och spekulation mana i sådant fall parisersirman Rothschild att ställa sig i främsta ledet. Äfven spekulation, säga vi, ty Frankrikes produktiva krafter skola snart återvinna sin spänstighet, och de kapitalister hvilka ega förmåga att i längre tid, om så nödigt blir, bibehålla de till låg kurs utfärdade nya obligationerne skola sannolikt dervid skörda stor vinst. Dessa omständigheter göra det i hög grad troligt att den ovannämnda föryttringen i stor skala, som väckt sådant uppseende, företagits hufvudsakligen för pariserhuset Rothschilds räkning. Lånets öfvertagare erna, såsom man erfar, i sin ordning utbjuda summan till offentlig subskription i London, till en emissionskurs af 85 a 86 och vid en räntefot af 5 6, hvarförutom obligationerne inom loppet af 5 år skola vara oinlöste. Dessa vilkor synas hårda, men för att kunna rätt bedöma dem, bör man jemföra dem med vilkoren för Frankrikes senast upptagna statslån. Detta upptogs nemligen till samma emissionskurs, 85 25, men till en räntesats af 6 4, tid en amorteringstid af 34 år. Annuiteten blef 7 4, och lånet ställde sig med afseende på dyrheten så, som om landet företagit en ny emission af rentes till kurs af 40 pr 100. Kommunen Paris affärer äro för öfrigt icke synnerligen förträffliga. Isynnerhet i följd af de under Hausmanns prefekttid utförda stora byggnadsföretagen laborerar Paris un