Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 2

nalandan, som man neppeligen kan tilltro rikets nuvarande regering. Det skulle vara förödmjukande och nedslående, om Tyskland icke skulle fasthålla vid sin fordran om gamla riksländers förvärfvande åt det nyuppståndna kejsardömet. IIvad argår ersättningen för de höga krigsomkostnaderna, så bör man vid bestämmandet af desamma fästa billigt afseende vid Frankrikes förhållanden. De båda grannnationerna böra för framtiden endast utkämpa en ädel täflingsstrid i sträfvandena för sin välfärd och sin andliga utveckling. — Ar det sådana tankar, som gjort sig gällande i det grymma krigföringssättet och i de ännu pågående billiga utpressningarne från fredliga medborgare, de der tro sig genom det inträdda vapenstilleståndet böra vara från dylika befriade? Ett af dagens telegram från London säger, att man i de diplomatiska kretsarne derstädes nu tror sig med full visshet veta, att Tyskland fordrar såsom fredsvilkor något öfver 3 milliarder fres samt afträdandet af hela Elsas jemte en del af Lothringen med Metz. Diplomaterna synes hafva förbållningsorder om att arbeta för Metz bibehållande vid Frankrike mot det att fästningen raseras. Dessa fredsvilkor komma väl att bli bekanta för den franska nationalförsamlingen, då denna i morgon sammanträder i Bordeaux. Vid samma tillfälle skall äfven den nationala försvarsregeringen aflägga räkenskap för sitt handlingssätt och sia förvaltning. IIon har gjort allt, hvad i hennes förmåga stått, att rädda landets ära; hon har lyckats, fastän med oerhörda uppoffringar och i trots af en mängd nya nederlag. Hon bör derför kunna påräkna allmän decharge. Men längre skall man ej sträcka sig; ty det är visst, att eåväl Favre som Gambetta, sörsvarsregeringens båda mest framstående personligheter, ej mera åtnjuta i någon större mån landets förtroende, så vidt man får döma efter valen. Deremot skall väl nu den gamle orleanistiske statsmannen Thiers komma att spela första stämman. Ställd i spetsen för den moderata vallistan, har han med öfverväldigande majoritet valts i nära tredjedelen af departementen. Han uppträdde som kandidat i Maj 1869 i Marseilles första valkrets, i Lille och Poitiers. I Marseille dukade han under med blott 3500 röster mot Gambetta, som erhöll 8600. Nu har förhållandet märkbart ändrat sig. Frankrikes hårdt pröfvade befolkning synes enig om att gifva den ålderstigne orlanistiske statsmannen, som kort före krigets utbrott förgäfves höjde sin varnande stämma, ett glänsande förtroendevotum. Det är mycket troligt, att Thiers skall af nationalförsamlingen blisva med stor majoritet vald till ministerpresident för den nya regeringen, som skall aflösa den nationala försvarsregeringen. Men Thiers är nu snart 74 år gammal, och skall han väl, huru rörlig och dugtig han än är, kunna bära de bördor och bekymmer, som presidiet i regeringen måste ådraga honom under närvarande föhållanden? Den framstående plats, Thiers skall erhålla, bådar under alla omständigheter godt för orleanisterna. Försvarsregeringen i Paris har till sitt rättfärdigande uttärdat en proklamation, hvari det heter: Regeringen bar i fem månader bestått kampen. Departementen förmådde icke att komma Paris till hjelp, hufvudstaden utstod bombardementet i en månad och fann sig uti att under fyra veckor lefva af inskränkta brödrationer. Regeringen vädjar nu till Frankrike och vill, tills detta skett, med fasthet hålla statens roder, utan att usurpera någon ytterligare rätt. Frankrike skall nu sjelft döma öfver regeriogens handlingssätt. Hon har genomi kapituleringen räddat nationalgardet oeh mobilgardisterna från tysk fängenskap. Det cerneringsbälte, som tyskarne dragit kring Paris, sörhindrade regeringen från att meddela sig med Bordeaux, och hon vägrade att uppgifva Belfort, emedan hon hoppades, att fästningen skulle bli räddad genom undsättning af Bourbki. Öfverenskommelsen om vapenstilleståndet komprometterade icke något iutresse; endast Paris blef uppoffradt. Nationen får nu sjeli afgöra, om den vill sortsätta motståndet. — Proklamationen, som är undertecknad af alla regeringens medlemmar, slutar med ett lefve för republiken och för Frankrike. neslandets väl och den återuppväckta nalio Presidenten Grant i Förenta Staterna har