Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 2

Från Utlandet. Någon annan utländsk post än dansk ingick icke i går och inträflar väl ej heller i dag; hvaremot några af de genom ishinder i Belterna fördröjda posterna från kontinenten i går kommit öfver till Själland, så att de, om icke något annat hinder möter, kunna vara här i morgon. Det är ett formligt cerneringstillstånd, hvari vi befinna oss med hänseende till underrättelserna utifrån, och Lutlandsafdelningen måste för den skull förblifva mager samt inskränkt till utläggning af de ingående telegrammerna och till betraktelser öfver desamma. E:t af de i går ankomma telegrammen är egradt att på nytt väcka undran öfver det sätt, hvarpå den segrande fienden anser det för sig tillständigt att brandskatta de franska provinser och städer, i hvilka hans trupper befinna sig under vapenstilleståndet. Det berättar neml, att tyskarne belagt staden Dieppe, med en reqvisition om 1 mill. tres, hvilket belopp den lilla staden likväl är ur stånd att betala. I departementet Seine infårieure ha tyskarno utskrifvit inalles 35 millioner fres och i departem. Eure fortsättes utpresaningen. Det är tydligt, att detta tillvägagående måste göra stämningen i högsta grad bitter hos betolkringen; och att det skall minska utsigterna till bibehållandet af en varaktig fred. Att de inkräktade provioserna skola under vapenstilleståndet underhålla de tyska armeerna, kan vara försvarligt; men det ligger en alltför stor godtycklighet deri, att det skall vara fienden sjelf, som efter eget behag utkräfver och bestämmer de belopp, de olika platserna skola för detta ändamäl utreda — och hvad mera är, då denna börda blir ojemnt och obilligt fördelad, måste den alstra hat och oförsonlighet. Tyskarne sjelfva beteckna sina fordringar för freden såsom ytterst hossamma. Det kan vara en smaksak; men äfven om de verkligen aro moderata, ekall dock denna deras egenskap i någon mån förringas genom dessa. hårda utpressningar. Den halfofficiela Pror. Corresp. yttrar i en ledande artikel ang. freden: Freden är beroende af Frankrikes ställning till de mycket hofsamma fordringar från Tysklands sida, hvilka Bismarck redan elter katastrofen vid Sjan betecknade som den oafvisliga grundvalen för freden och hvilka gå ut på Elsas och det tyska Loihringens samt Strasbourgs och Metz återförening med det nyuppständna Tyskland. Oaktadt ella sina segrar efter Sedan bibehåller Tyskland likväl, utan att höja sina fordringar, en oförlikneligs:) moderation, men att minska sordringarne, det skulle vara en synd emot fäder