Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 2

möjligt högre än i går, då ni deremot synes tycka om mig mindre än i går? — Men är ej alltid vid samma lynne. — Således tycker ni ej om mig i dag? — Jo, det gör jag visst. Och jag skall alltid tycka om er, blott ni ej skyndar allt för mycket på mig. Det är ej rätt gjordt att brådska som ni gör; jag är endast en flicka och flickor begå ofta sådana misstag! — Det är sannt, de gifta sig efter en alltför kort bekantskap med den man de utvälja. Men ni har kännt mig mer än trå år, och har jag under hela denna tid en enda gång gifvit er anledning att tro att ni hade en rival i min beundran, min kärlek? — Jag har aldrig försökt upptäcka det. Men ni har verkligen under hela tiden bedrat mig med er uppmärksamhet, och jag tror sannerligen att ni älskar mig mer än jag förtjenar. Blif ej förargad, ej heller förödmjukad: det finnes ingen anledning dertill. Men jag har beslutat ej gifta mig förrän jag blir litet äldre. Det är alltsammans och hvad ligger det väl för ondt deri? — Jag skall vänta så länge ni önskar; allt hvad jag begär af er för närvarande är att ni befriar mig från mira farhågor derigenom att ni törlofvar er med mig. — Aha! Men man har olltid varnat mig för långa förlofningar. — Långa förlofniogar! Huru gammal är ni då, om jag får fråga? (Forts.)