Göteborgsposten – 14 februari 1871, sida 1

Lifvets strid), Af Charles Reade. ofversättning från Engelskan. XII. Grace drog sin hand från Henry och resic sig uph med en styrka som kontrasterade med hennes nyss visade svaghet. — Oh, det är mr Coventry. Att jag ett enda ögonblick kunde förgäta honom! Himlen vare tack att ni är vid lif. Hvar har ni varit? — Jag föll ner i en bergeström och följde med den ett långt stycke fram. Jag tror att jag måste ha svimmat på stranden. Jag fann mig ligga betäckt af snö; det var er kära röst som återkallade mig till lifvet. — Nej, mr Coventry, låtom oss först hembära den allsmäktige våra tacksägelser och dernäst mr Little: hade han ej varit skulle vi båda varit döda. Derefter vände hon sig till mr Little och tillade: — Mr Coventry har med mig delat faran. — Jag skall göra allt hvad jag kan för honom, svarade IIenry buttert. Kom närmare elden, sir. Han lade derefter nya kol i härden och blåste upp ) Forts, fr. N:o 36.