Göteborgsposten – 13 februari 1871, sida 1

QWQOQOQO F—— Från Riksdagen. Riksdagens begge kamrar hade i Lördags middag sammanträden och utsågos derunder till revisorer och suppleanter för granskuing af förvaltningen och räkenskaperna vid Riksbankens diskontkontor till revisorer: i Första kammaren hofrättsassessorn C. F. O. von Bahr (55) och advokatfiskalen J. A. Lilienstolpe (55); i Andra kammaren: f. riksdagsmannen, bruksegaren E. M. Sederholm (87) och grossh. i Stockholm C. F. Weber (82) samt till suppleanter: i Förste kammaren protokollssekreteraren V. F. Strokirk (37) och grossh. Å. Glosemeyer (37); i Andra kammaren riksdagsmännen A. F. Helander (78) och Pehr Andersson i Wistena (77); Lånekontoret i Göteborg till revisorer: i Första kammaren grossh:ne Aug. Röhss (50) och Rob. Thorburn (50); i Andra kammaren landtbrukaren Carl Nilsson i Höga (103) och hr Eskil Fåhreus i Göteborg (102); samt till suppleanter, i Första kammaren apt. Detlof Odelstjerna och grossh. Aug. Fröding; i Andra kammaren landtbrukaren Anders Magnusson på Lindholmen (69) och grossh. i Göteborg B. Dahlgren (69); Lånekontoret i Malmö till revisorer: i Första hammaren öfverstelöjtn. G. W. Lindencrona och ryttmäst. G. E. O. Swedenborg; i Andra kammaren f. riksdagsmannen S. Rosenberg (71) och ryttmäst. Erik Flach (70); samt till suppleanter: i Första kammaren konsul J. Dieden och löjtn. C. A. C. Tarras Sjöcrona; 1 Andra kammaren f. riksdagsmannen P. Jonsson i Remmarslof (51) och handl. i Malmö E. Flensburg (44); Lånekontoret i Wisby till revisorer: i Första kammaren öfverstelöjtn: C. E. af Chapman och konsul Carl Stenberg; i Andra kammaren riksdagsmänen L. Norrby (72) och J. G. E. Leijer (71); samt till sunpleanter: i Första kammaren apotekaren C. I. Marelius och handl. C. Kolmodin; i Andra kammaren f. riksdagsmannen P. Larsson i Lill-Fohle (60) och fältkamreraren C. A. Ljungholm (60). Till suppleant i bankoutskottet utsågs dessutom i Första kammaren gretve N. G. A. Sparre med 58 röster. I Första kammaren inlemnade grefve Henning Hamilton en at honom förslagsvis uppgjord berakning öfver hvad direkta anslag till enskilda Jernvägsbyggnader kosta staten i jemtörelse med låneunderstod till sådana, hvarigenom han kommit till det resultat, att låneunderstöd i allmänhet vore att föredraga och att anslag endast borde gitvas till banor genom sådana trakter, der en redan utvecklad industri gåfve staten garanti för att genom densammas tillgodoseende och höjande indirekt återtå sina nedlagda kostnader; och anhöll han, att statsutskottet vid behandlingen af hithörande frägor ville fylla den lucka, som nu finnes så väl i jernvägskomitens betänkande som i K. M:ts proposition rörande jernvägsbygguaderna, genom att lemna riksdagen en tullständig öfversigt ötver förhållandet mellan kostnaderna 1 ena och andra fallet. Tal. anmärkte bl. a., att det i allmänhet dröjer iang tid, innan trasiken å enskilda jernvägar i vårt land kan blifva så uppbringad, att den ger öfver 412 proc. Detta gat. trih. Funck anledning upplysa, att trasikstyrelsen i sin berättelse visat, det åtskilliga af våra privatbanor sedan äro i den belägenhet, att de gifva otver nämnda affra, hvarjemte friherren i öfverensstämmolse med den åsigt, som gjort sig gällande inom jernvägskomiten, framhöll, att om staten gjorde sig till förläggare för enskilda jeruvägsbolag, skulle den derat tramkallade betydliga upplåniogen — för närvarande äro icke miudre ån 140 millioner rdr begärda för enskilda jernvågsbyggnader — förorsaka austrängningar, dem staten skulle hafva svårt för att bära. och ansåg tal. derför, att, om statens mellaukomst behofdes, anslag till tjerdedelen af avlägguingskostnaden vore bättre än lån till bela densamma, och att sådant då i synnerhet borde itrågakomma tor de 3. k. sekundära jernvägarne eller dem, som förbinda det inre landet med kusten. Grefve C. G. Mörner fäste uppmärksamheten å tvenne andra taktorer, som härvid äfven borde tagas i betraktande, nemligen att staten vid upptagaude af lån finge vidkännas icke endast ränta, utan afven kapitalrabatt, som i tråga om större lånebelopp kunde vlifva rått dryg, samt vidare att de enskilda bolagen kunde blifva insolventa, såsom man tyvärr förut haft silltälle se, hvarigenom statens förlust skulle blitva annu större. Emot soregående talare, som förordat -skänksystemet?, anmarkte gretven, att om det a ena sidan vore svårt för staten att lemma 140 mill. till låns, så vore det å andra sidan icke heller så lätt att skänka bort 35 millioner; och hoppades han, att statsutskottet måtte taga alla hithorande saktorer i nogsamt ötvertagande. I Andra kammaren väcktes af hr J. Rundbäck en motion med törslag till töljande förändrade lydelse at 72 S R. F.: RIksdagen allena eger rätt genom Sveriges riksbank utgifva sedlar. Dessa skola af bauken, vid anfordran, med rikets verkliga mynt inlösas. Så länge denna skyldighet af riksbanken fullgöres, skola seularne såsom lagligt betalningsmedel erkännas. För öfrigt törekom i denna kammare ingenting annat än bordlagg ing af inkomna betänkanden. Vid början af dagens sammanträden öfverlemnade statsråuet Wennerberg i begge kamrarne följaude k. propositioner: 1. med förslag till författning angående förändradt staämniugssätt i vissa fall; 2. om antagande af en författning ang. förändrad lydelse at 10 kap. 1 8 rättegåvgsbalken; 3. ang. pension å allmanna indragningsstaten åt vaktknekten vid länsfängelset i Linköping Nils Nilsson;