Göteborgsposten – 10 februari 1871, sida 3

Preussiska vapnen, bedömda ur käirur. gisk synpunkt. Doktorerna Goujon och Fölizet, som voro anställda i sjukhusen i Metz under belägrin gen af denna plats, ka utgitvet en berättelse rörande verkningarne af de olika preussiska vapnen. De ha kommit till den öfvertygelsen, att dessa ej äro så mördande som de antagavara, men att den talrika mängd hvari vissa sår förekommit och deras allvarliga beskasfanhet härledde sig från de ogynnsamma posi tioner, hvilka soldaterna af s na anförare tvun gos att intaga. Följande detaljer äro utdrag af denna berättelse Preussarne, eller åtminstone de flesta af dem, begagna den triangelformiga bajonetten, hvilken nu i allmänhet är afskaffad. De sår som tillfogas at densamma äro vida mindre allvarsamma än dem som tillfogas af svärdbajonetten, hvilken vårt infanteri begagnar. En af oss såg på aftonen d. 31 Augusti, efter striden vid Servigny-Sainte-Barbe, en mängd preussare med sår i bröstet nära tretio centimetres i omkrets. Vi ha blott sett två sår af den preussiska bajonetten, och dessa laktes hastigt. Bajonetten är ej det vapen hvari preussarne excellera. De äro ofta alltför tätt hopträngda för att ha fria händer och göra föga aktivt men mycket passivt motstånd. Svärdsär äro talrikare på vår sida, men hutvudsakligen inskränkta till kavalleriet. Det sväraste vi sågo var ett som tillfogats en fransk kyrassier, hvars venstra handlofve blitvit fullkomligt atskuren, lika regelmessigt som om det verkställts af en kirurg. Vi sågo åtskilliga dragoner som erhållit ända till sex svärdsår i hufvud, händer och bål. Den venstra armen är alltid preussarnes mål i ett kavallerianfall; de försöka att afskära hästens betsel eller den hand som håller det. Dessa sår äro sällan allvarsamma utan vanligtvis ytliga och snart läkta Det kan ej betviflas att preussiska artilleriet spelat en stor roll i våra motgångar. I afseende på de sår som tillfogats af skjutvapen, ha vi anmärkt en proportion af 70 sår, som tillfogats af exploderande granater mot 30 som tillfogats at blykulor. At 100 sar som tillfogats af granatskärfvor ha vi anmärkt en proportion af 60 sår i ryggen eller der skuldran förenar sig med halsen, mot 40 sår framtill, i sidorna eller lemmarne. De stora preussiska projektilerna äro alla explosiva; de explodera då de träffa marken. Det må dock vämnas att det explosiva ämnet i dem är ofullkomligt, och vid Gravelotte såg man den lösa marken betäckt af en hel mängd granater som ej brustit. Formen på granatskarfvorna är mycket olika; så är ätven deras vigt. Vi ha utdragit några som endast vägde tre grammer; men a andra sidan ha vi utdragit en skärtva, som vägde mer än 500 grammer. Vi ha ibland funnit något oregelbundna skärfror,tsom gitvit anledning till den förmodan att explosiva kulor blifvit begaguade men ingen doktor i Metz har funnit någon sådan Sår af granater läkas i allmänhet lätt; då benbyggnaden skadats, är fallet mera allvarsamt, men ej alivarsammare än i allmänhet fracturer, förenade mes köttsår. Sålunda ha vi i vårt sjukhus, hvarest de sjuka i nära två månader varit i saknad af salt och nödsakade att äta hästkött samt ytterligare i saknaln af konjak och quinine, utom det att ue varit djupt moraliskt betryckta, sett många bli botaue tör sår som de erhållit af exploderande bomber. Den mängu hvari dessa sår förekommer gör soldaten förskräckt. Huru kommer det sig då, att de äro så talrika? Följande fakta tala för sig sjelfva. I slaget vid Gravelotte erhöllo hela regementen order att kasta sig framstupa i plogfårorua på ungefär 3000 metres atstånd från fienden och qvarblefvo i denna ställning från kl 7 på morgonen till 2 eller 4 på aftonen; granaterna regnade öfver dem och många af våra soldater omkommo utan att affyra ett enda skott Vid Sainte-Barbe erhöllo åtskilliga regementen samma ordre och ledo ansenliga törluster. Fienden kunde göra som de ville med trupper som af fullkomlig obekantskap med bomber stannade qvar på samma plats. De sår vi sågo i ryggen och der skuldran och halsen förenas voro alldeles sådana som dem en man liggande framstupa skulle erhålla. Men äre dessa sår ej så talrika efter anfallet på ett batteri? Den 7 Oktober stormade sjunde voltigeurre gementet, gardesjägarne och ett linieregemente Chåteau Ladouchamps, hvarest två preussiska batterier voro uppställda. Dessa män marscherade hastigt öfver en sträcka at 350 metres, under det en haltig eld underhölls mot dem, antöllo med bajonetten. eröfrade positionen och togo kanonerna. HBiand ut i denna strid sårade voro 47 af 60 sårade af kulor. Af bristande granater funnos blott 13 sårade — de förra proportionen var omvänd. De preussiska kulorna äro mycket större än dem som atskjutas ur Chassepotgevären. De intränga ofta helt obetydlig och äro lätt funna under huden. Deras storlek gör deras utdragande lätt. Sår i lemmarne af dessa kulor äro lätt botade, och skottsår i bröstet äro ej heller så allvarsamma som det antagits. Bland de sårade som vi vårdade hade tretton fått en kula genom bröstet, och 1io af dessa blefvo botade inom en tidrymd varierande mellan sjorton dagar och två månader. Sår i bröstet äro naturligtvis mer eller mindre allvarsamma alltefter platsen för såret. De på högra sidan ha större utsigt att bli läkta än dem på venstra i anseende till hjertats närhet. De som äro högt upp i lungorna äro bättre än dem som äro i centrum af respirationsorganet, hvarest de stora bloakärlen äro belägna. Sär af Chassepotkulor är. mycket allvarsamma. De ben som krossas ar dessa kulor splittras i ett stort antal fragmenter, och ända upp till tolf, tillochmed femton skarfvor ha blifvn tagna ur dessa sår. Chassepotkulan intränger alltid djupt, och som hon är liten är hon svår att utdraga.