Göteborgsposten – 9 februari 1871, sida 2

en förtjusande belägenhet. Den starkt kuperade marken rundtomkring är beväxt med väldiga ekar, lindar och andra löfträd. Från sjelfva gården har man en ypperlig utsigt. De s. k. mangårdsbyggningarne äro vanliga bondstugor, men äro omgifna af ganska respektabla fruktträdgårdar, hvilka sommartiden utgöra ett lockbete för stadens befolkning, som dit företager kärrpartier för att i det gröna njuta af de utmärkta körsbären och bigaråerna, när dessa hunnit mogna. I denna gård har under loppet af icke långt ifrån ett halft sekel bott ett aktningsvärdt och stilla bondfolk, af hvilka den ålderstigne husfadren för någon tid sedan hädankallades. Föräldrarne hafva vårdats af en ogift, redan åldrig son, som derjemte skött gårdsbruket jemte tjenare. Det var mot denne son, en fromsint och oförarglig man, som mordförsöket för några dagar sedan verkställdes. Sonen skulle nemligen i något ärende begifva sig ut i ladugården. Vid ankomsten dit blef han af en derstädes gömd person öfverfallen med hvasst tillhygge och sårad. Han lyckades dock undkomma mördaren. Ransakning härom har pågått vid Södra Wedbo häradsrätt, och man har uttalat hemska gissningar rörande anledningen till mordförsöket. Man tror nemligen att det tillkommit på grund af en närbeslägtad anförvandts önskan att blifva den person qvitt, mot hvilken försöket gjordes, på det att, när en gäng den åldriga husmodren dör, ingen skulle finnas mer än bemälde anförvandt för att taga arfvet efter henne i besittning. Men, som sagdt är, detta är blott gissningar, hvilka man grundar derpå, att samme anförvandt befann sig mycket nära intill ladugården då mordförsöket gjordes, utan att han brydde sig om att skynda till hjelp. m— Äs