landels-underrättelser. Inom Englands finansiella verld råder f. n. stor uppständelse i följd af den nyligen utgifna nya stämpellagen. En anmärkning mot densamma är att minimiafgiften blifvit satt för hög, så att obligationer på smärre summor drabbas af en oproportionerligt hög stämpelskatt i jemförelse med sådane obligationer, som lyda på större belopp. Men hvad som isynnerhet väcker betänklighet är den bestämmelsen att hvarje engelsk bankir som Lutbetalar räntan på en utländsk obligation, utan att denna blifvit i England behörigen stämplad, gör sig skyldig till böter af 20 Å. När en regering på senare tider upptagit lån, har det varit ett bemödande hos densamma att göra lånen åtminstone i så måtto internationella att kupongerna blefvo betalbara på flere af de stora finansiella marknadsplatserna. Detta är numera, hvad England beträffar, i hög grad försvåradt. Om t. ex. Förenta Staterna i Frankfurt upptager ett i dollars utstäldt lån, så lär detta land säkerligen icke underkasta sig att i England betala särskild stämpelskatt, blott för nöjet att äfven i England kunna få erlägga betalningen å kupongerna. Huru kunna dessutom bankirerna veta att den ränta de utbetala tillhör sådane obligationer som äro stämplade eller icke? Kupongerna afskiljas ju, när de presenteras till betalning, från obligationerna och cirkulera ofta såsom ett slags internationelt bytesmedel. Det var med anledning af dessa omständigheter, som finansministern Lowe nyligen fick emottaga en deputation, hvars medlemmar utgjordes af koryfeerna inom Londons finansverld. Ordförande var bankens guvernör, hr Roland QCrawford, och till medlemmarne? hörde bl. a. hr Kirkman Hodgson, såsom representant för firman Baring, Brothers, och hr Nathaniel Rothschild, representant för bankirhuset Rothschild. Hr Crawford utvecklade teoretiskt och de öfriga praktiskt, genom anförande af exempel ur deras vidsträckta affärsverksamhet, de olägenheter som härflyta af den nya lagen. Finansministern gick in på allt som sades, erkände att de tadlade bestämmelserna icke bort hafva influtit i lagen, förklarade sig skola ifrigt understödja ett inom parlamentet väckt förslag till deras upphäfvande; men af formella skäl kunde han f. n. ej göra något