Göteborgsposten – 8 februari 1871, sida 2

har undrat huru dessa tillkännagifvanden skulle kunna komma under deras ögon för hvilka de varit ämrade. Det sätt som härtill användts förklaras i nämnde tidnings nummer för d. 30 Januari på följande sätt: — De sidor af tidningen hvilka innehöllo meddelanden till anförvandter och vänner i Paris blefvo med stor omsorg fotograferade af London Stereoscopic and Photographic Company på bitar af tunnt och nästan genomskinligt papper, omkring halfannan tum i längd och en tum i bredd. På dessa aftryck kunde med obeväpnadt oga blott ses två läsliga ord The Times och sex bruna ränder föreställande de sex aftryckta spalterna på ena sidan af tidningen. Men under mikroskopet blefvo de bruna ränderna läsliga, och hvarje rad af den ena sidan i tidningen befanns vara fullkomligt tydligt aftryckt. Fotografierna skickades till Bordeaux för att derifrån med brefdufvor transporteras till Paris. Då de der mottogos blefvo de med tillbjelp af en laterna magica förstorade, hvarefter budskapen genast afskrefvos och sändes till de olika adressater som voro uppgifna. Preussiskt fältartillsri och franska mitrailleuser. En militärkorrespondent till Times framställer några anmärkningar rörande det preus siska tältartilleriet och de franska mitrailleuserna, hvarur vi anföra följande: Preussarne ha hvarken kartescher eller granater som springa sönder efter en viss tid. Iladanester skola de sannolikt införa båda delarne i sitt arulleri. Deras vanliga granater med perkussionständare göra ganska godt skäl för sig, så länge skotthållet ej är för långt, marken hård och nästan jemn, men de brista ej alls då skotthållet är långt och marken mycket ojemn. Mjuk mark är isynnerhet ofördelaktig för deras verksamhet; i sådan mark eller i jordvallar eller mot sidan af en kulle tränga de in och brista utan att göra ringaste skada, om de ens brista. För att riktigt uppskatta mitrailleusens värde är det nödvändigt att höra sig för bland manskapet som varit utsatt för elden från dylika förstörelseverktyg. Det är älven nödvändigt att taga i betraktande det dåliga sätt hvarpå de blifvit skötta af de franska artilleristerna, som äro för heta för att bli goda kanonierer. Men det finnes en mängd omständigheter som bevisa att de tyska soldaterna heldre vilja ha en stor infanteristyrka emot sig än ett halft dussin mitrailleuser. De försöka att dölja sina känslor under skämtets täckmantel, men jag har likväl bland soldaterna funnit den åsigten vara allmän, att mitrailleusen, isynnerhet då han är placerad bakom en betäckning, är mycket farlig. Ett häftigt angrepp mot en infanteristyrka har till följd att chassepotgevären affyras på höft eller tillochmed i luften. Nitrailleusen deremot, sedan den en gång är riktad, skjuter säkert, ty den har inga nerver. I går hörde jag af en general, att tyskarne säkerligen komma att efter krigets slut antaga det nya vapnet i en eller annan form, och jag har märkt att triumfen öfver en från fienden tagen mitrailleuse är större än öfver flera kanoner. Detta förstörelse edskap kommer utan tvifvel att bli mycket utveckladt, men ett bland dess fel är, att det föres på alltför tunga lavetter.