Göteborgsposten – 8 februari 1871, sida 2

med tungt hjerta. såsom många före honom arbetat. Olyckligtvis började hans sömn bli mycket afbruten. Vi veta ej riktigt om det var en eftersläng efter exylosionen eller om det var hans unga hjertas qval som förorsakade detta, men i stället för den djupa och lugna sömn som i allmänhet belönar den trägno arbetaren, hade han merändels en orolig slummer, hvarunder han brukade drömma sällsamma drömmar, i den gamla kyrkan. Och hurudan början af dessa drömmar än var, hade oftast bilden af Grace Carden smugit sig in i dem innan ban vaknade. Hans sinnen, som endast till hälften voro försänkta i sömn, gåfvo färg åt hans drömmar: han hörde hennes lätta fotsteg under regnets smattrande och hennes ljufva stämma under vindens tjut. Dagen efter Juldagen började vacker, men blef mörk och ruskig mot aftonen. Mrs Little rådde Henry att stanna hemma. Men han skakade på hufvudet. — Huru skulle jag kunna sofya en hel natt? Arbete är min räddning. Hade jag ej min smedja, skulle jag kanhända sluta liksom — Han ämnade säga min fur, men hade tillräckligt förstånd att afbryta. Den ömma modern som ej kunde hålla honom hemma fyllde hans sadelpåsar med matvaror och hans flaska med konjak samt stufvade ifven in en skotsk schal, för den händelse han skulle känna sig frusen. Hon följde honom sedan så långt hon kunde med blicken då han red bort. När han kommit in bland kullarne fann han att det snöat betydligt, och de spår han brukade följa på den far